- Project Runeberg -  Till frågan om Polyteismens uppkomst /
49

(1903) [MARC] Author: Torgny Segerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 49 —

Typiskt tyckes för öfrigt i detta hänseende
mela-nesiernas förhållande vara. Föremål för deras dyrkan
är egentligen »mana», d. v. s. andekraft, öfvermänsklig
kraft1. Besittning och utöfning af denna andekraft
tillkommer alltid någon person, vare sig ett andeväsen eller
en människa, lefvande eller afliden. Har nu en människa
under sin lifstid visat sig vara i besittning af »mana», får
hon genom den större frihet och rörlighet, döden medför,
ännu mer tillfälle att som afliden använda densamma.
Vanligen underkastas den aflidne ett prof, på hvars
utgång hans dyrkan beror. Visar det sig, att han ingen
kraft äger, hemfaller han som vanliga dödlige åt glömskan;
utfaller därem’ot profvet till hans förmån, blir han föremål
för religiös dyrkan2. Sålunda berättar Codrington, huru
på Salomonsöarna offrades åt en gud vid namn Haruma.
Denne hade left för icke längre tid tillbaka, än att äldre
personer ännu mindes honom3. Så länge en dylik guds
samtida lefva, är hans dyrkan någorlunda tryggad, men
förr eller senare hemfaller han och hans kult åt
glömskan4. I hvarje fall upphör hans dyrkan, så snart en
människa med större eller lika stor »mana» framträder.

Emellertid göra melanesierna en bestämd åtskillnad
mellan de dödas själar och öfriga andeväsen. Detsamma
är förhållandet med västra Afrikas negrer; äfven de
göra en klar åtskillnad mellan båda slagen af
andeväsen5. Huru föga den primitiva människan är i stånd
att fatta en själslig existens, framgår af den grad af
öfverensstämmelse, som råder mellan den dödes och den
lefvandes tillvaro. Där de döda icke öfvergå i något
djursläkte eller födas på nytt i sina egna efterkommande,
tankes äfven deras lif vara begränsadt af döden®. I hvarje

1 Codrington, The Melanesians, 118 f.

2 Codrington, a. a, 125 f.

3 Codrington, a. a., 129.

4 Codrington, a. a, 126.

5 Kingsley, West African Studies, 131.

6 Crookk, Populär Religion and Folklore of Northen India
I, 198. Lubbock, Orig. of Civilization, 138.

Segerstedt, Polytcismcns uppkomst. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:51:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/polyteism/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free