Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 58 —
schismen med totemismen, fetischernas koncentrering i
jorden och andarnas förläggande till himlen och
himlakropparna1. Öfvergången från det ena stadiet till det
andra sker parallellt med folkens egen utveckling;
själakulten viker härunder så småningom för ankulten2.
Till ankulten räknar Lippert äfven grekernas
herosdyrkan. Till sitt väsen var denna af samma art som den
kult, för hvilken de olympiska gudarna voro föremål.
Zevs, Apollo och romarnas Jupiter äro för öfrigt icke
egennamn och individuella gestalter; det är endast
appella-tiva benämningar, gemensamma för de som gudar tänkta
stamfäderna3. Vetskapen om att de indogermanska
stammarna under från samma ordstam härledda benämningar
dyrkat himlen som en af sina högsta gudar, får väl
emellertid anses som ett bestående resultat af den
filologiska skolans arbete. Och där detta namn ännu bevarat
sin appellativa betydelse, t. ex. i latinska uttryck af sådan
art som »sub Jove», betyder ordet obestridligen himmel
och intet annat. Äfven om man antoge, att
naturföremålen tillbedjas, emedan de dödas andar troddes bo i dem
— något hvarför Lippert inga bevis lämnat — så är detta,
i samma ögonblick naturföremålet såsom sådant träder i
förgrunden, icke längre själakult utan naturdyrkan. När
exempelvis Mars betraktas som en boskapsskötselns,
åkerbrukets och hästarnas gud, under hvars hägn
betesmarker, sädesfält och vinberg stå, och hvars speciella
funktion därtill är den af krigsgud, tyckes icke mycket
återstå af hans karaktär af angud4.
Hvarken i jordens eller öfriga naturföremåls dyrkan
märkes egentligen något spår af själakult. Lippert bygger
sin teori på samma oriktiga antagande som Spencer, det
nämligen, att de aflidnes själar voro de enda andeväsen,
som den primitiva människan kände till. Det finnes
ingenting, som tyder på, att naturfolken behöfva göra omvägen
1 Rel. Europ. Cult.-völker, 398.
2 Rel. Europ. Cult.-völker, 340 f.
3 Rel. Europ. Cult.-völker, 353 f. 371, 440 f.
* Rel. Europ. Cult.-völker, 451.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
