- Project Runeberg -  Till frågan om Polyteismens uppkomst /
94

(1903) [MARC] Author: Torgny Segerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 94 —

i den religiösa känslans art att icke sträfva efter ett
noggrant afvägande af de ord, hvaruti den ger sig uttryck.
Det är snarare så, att orden synas den icke kunna rymma
allt det öfversvinneliga, som människan förnimmer gent
emot gudomen. De mest superlativa uttrycken bli därför
de naturligaste.

Så prisas icke blott Sin som gudarnes herre, etilli
ilatti rabute1. Äfven Nergal kallas »gudarnes herre, som
fruktan och ära tillhör», e-til-li ilani rabute sa pu-luh-tu
u sa-lum-ma-tu%. Till Samas säges:

På ditt ljus vänta de store gudar;

alla Anunnaki skåda efter ditt ansikte,

folken regerar du endräktigt, som vore de ett enda namn.

a-na nu-ri-ka u-pak-ku ilani rubute
il A-nun-na-ki gi-mir-Su-nu i-na-at-ta-ku pa-ni-ka,
li-sa-nu mit-har-ti ki nta is-tin iu-me tus-ti-sirs.

Till Nebo säges: »Herre, med din styrka kan ingen
styrka täfla», be-lum it-ti e-um-ki-ka e-ntu-ku ul
is-sa-an-na-an*. Den bekanta hymnen till Nebo, som
meddelas I, R. 35, 2, slutar ju med orden »förtrösta icke på
någon annan gud», a-na ilu sa-ni-ma la ta-tak-kil. Dessa
exempel vore, som nämndt, lätta att mångdubbla, då
knappast någon gud finnes, som icke prisas som den högste,
utan att vi däraf äro berättigade till slutsatsen, att denne
gud är den ende, som vederbörande tillbad.

Henoteismen kan med fullt fog betraktas som ett
allmänt religiöst fenomen. Men fråga är, om det kan
betraktas som ett enhetligt. Dess ena särmärke, att enhvar
gud prisades som den högste, utmärker religionen såväl
före som efter polyteismens uppkomst. Dess andra
ka-rakteristicum, att gudarna identifieras med hvarandra,
tillhör dels själfva utvecklingen till polyteismen, dels den

1 IV, R. 9.

2 IV, R. XXIV, 1, 18.

3 IV, R. XIX, 2, 42-47.

4 IV, R. XX, 3, 5.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:51:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/polyteism/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free