Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V. Antropomorfismen.
Det för animismen utmärkande var, att den betraktade
allt i tillvaron såsom besjäladt och som lefvande ett med
människornas egen tillvaro analogt lif. Den kan från
denna synpunkt karaktäriseras som ett antropomorfistiskt
betraktelsesätt. Antropomorfism och animism fattas då
som till sin betydelse synonyma ord. Skall däremot
benämningen antropomorfism angifva särmärket för ett
bestämdt religiöst åskådningssätt, måste uttryckets innebörd
närmare bestämmas och begränsas. En begränsning af
det, som människan tillskrifver en med sitt eget lif analog
existens, gör sig också under utvecklingens gång gällande.
Den inträder i samma mån, hon fattar sig själf som
egenartad och ägande en tillvaro olik den henne omgifvande
världens. Först när detta inträffat, kan ett
antropomorfistiskt betraktelsesätt förefinnas. Ordet innebär alltså
icke endast en likhet utan äfven en åtskillnad.
Det är i denna betydelse, vi begagna ordet för att
karaktärisera polyteismens gudaväsen. Därmed utsäges då
å ena sidan, att de fattas såsom till sitt väsen likartade
med människorna, å andra sidan, att de härigenom
åtskiljas från tillvarons öfriga områden. De
antropomorfistiska gudarna uppfattas med andra ord såsom med
människorna likartade personer.
Gudaväsendenas uppfattande som personer
representerar en af de viktigaste förändringarna i religionens
historia. Det är kanske mindre det religiösa tänkandet än
den skapande fantasien — om man öfver hufvud taget kan
särskilja dessa tvänne faktorer — som ger gudagestalten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
