- Project Runeberg -  Till frågan om Polyteismens uppkomst /
98

(1903) [MARC] Author: Torgny Segerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 98 —

demonen Eurynomos var målad med »en färg midt emellan
mörkblått och svart, såsom de flugor se ut, hvilka lefva
på kött; han visar tänder och sitter på en gamhud. Han
äter köttet af de döda rundt omkring och lämnar blott
deras ben1.» I detta senare exempel är ju det
antropomorfistiska elementet det öfvervägande. Fullt genomförd
är antropomorfismen först, när gudarna framställas endast
i männniskogestalt. Högst når i detta afseende den
grekiska religionen. Men äfven den hade en gång varit
terio-morfistisk2.

I samma mån gudomens gestalt formar sig till bilden
af en människa, lösgör den sig från det föremål eller det
fenomen, hvars personifiering den ursprungligen utgjorde.
Ju tydligare gudens egenskap af viljande och handlande
person framträder, dess mindre kan han identifieras med
ett opersonligt föremål. Understundom lösgör sig också
guden så fullständigt från hvarje samband med yttre ting, att
dess ursprungliga karaktär icke längre låter sig bestämmas.

Den åtskillnad mellan person och ting, som förefaller
oss alldeles själfklar, har icke alltid förnummits som sådan.
Tuxen har fäst uppmärksamheten på, att en stor del af de
gudaväsen, som möta oss hos Homer, än omtalas som
personer, än som naturföremål3. En flodgud är exempelvis
än en person med mänskliga tankar och lidelser, hvars
göranden och låtanden beskrifvas konkret och åskådligt,
än åter själfva det rinnande vattnet. Motsatsen mellan
den ena och den andra uppfattningen har tydligen icke
förnummits af diktaren och hans samtid. En
personifikation är icke detsamma för dem, som den är för oss. En
flod har af dem kunnat uppfattas såsom på en gång en
verklig person och ett naturföremål.

Exempel på samma motsats i den assyriska religionen
gifva oss flera af de assyriska hymnerna. Sålunda prisas,
eldens gud, Gibil, på ett ställe såsom

1 Dieterigh, Nekyia, 47.

2 Wide, Lakonische Kulte, 79.

8 S. L. Tuxen, Allegorien i den graeske religion. Nordisk
Tidskrift for filologi. Ny række X 47, ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:51:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/polyteism/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free