- Project Runeberg -  Till frågan om Polyteismens uppkomst /
101

(1903) [MARC] Author: Torgny Segerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 101 —

målen, tager mer och mer personlighetens gestalt. Som vi
ofvan nämnt, är den grad af lätthet, hvarmed denna
förändring försiggår, olika allt efter beskaffenheten af det?
som skall personifieras. Regel var, att naturfenomen
personifierades lättare än naturföremål. Det är därför ingen
slump, att eldens gud alltjämt stod i samband med elden
själf. Ännu i Iliaden förekommer på ett ställe Hephaistos
som synonym för eldHos Homer hafva annars de
olympiska gudarna höjt sig till personer. De äro i regel till
och med frigjorda från allt samband med naturföremål.
Den bild, Homer ger af dem, är visserligen långt ifrån
enhetligt och konsekvent utförd2, men den motsats mellan
person och ting, i hvilken de smärre gudarna befinna sig,
ha de större frigjort sig från.

Personifieringen är afslutad, i och med det att gudens
namn öfvergått från appellativ till egennamn. Hvad
personligheten är för begreppet, är egennamnet för språket.
Språket angifver i detta fall såsom begreppsbildningens
organ, på hvilken utvecklingsgrad gudsföreställningen
befinner sig.

Gudanamnets öfvergång till nomen proprium skiljer
föreställningen om guden från det föremål eller den
företeelse, som gifvit upphof till densamma. Dess relation
till människorna måste därför antingen försvagas eller
erhålla en ny form. I förra fallet försvinner vederbörande
gud småningom mer eller mindre fullständigt ur religionen
och öfvergår, där den icke helt glömmes, till en hvilande
gud. Äfven om ett sådant gudsbegrepp kan sägas
representera en i intellektuellt hänseende relativt hög ståndpunkt,
blir dess religiösa innehåll mindre, i samma mån som
gudens kult förlorar i betydelse.

Skall en gud fortlefva i religionen, måste hans
förhållande till människorna och till människolifvet fattas
såsom alltjämt lika starkt, om det än realiseras under nya
former. När en gudakrets är skapad, fördelas tillvaron

1 ir, 426; Tuxen a. a. 35.

2 Tuxen a. a. 40 f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:51:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/polyteism/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free