Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 124 —
domaren och rättfärdighetens vårdare. Motivet framgår
af en hymn, där det till Samas säges: »Du är alltid
rättfärdig i himlen; Du är sanningen, ländernas visdom; det
goda ser Du, det onda ser Du3.» Ett stycke längre ned i
samma hymn säges Samas vara »himlens och jordens höge
domare4». Solen ser allt; därför kunna domare och
sanning bli dess epitet. Solen kan äfven förbränna och döda;
så blef Nergal förstörelsens gud. Månen ser allt och vet
allt; därför förbindes den äfven med visheten. Hafvet,
det outgrundliga, ställes af babylonierna i samband med
vishet och kunskap. På detta sätt leda idéassociationer
öfver från det ena lifsområdet till det andra.
Hvad som möjliggör denna utveckling är att gudarna
tänkas som personer. Naturföremål kunna icke tänkas
som sådana utföra mänskliga handlingar. Etiska
egenskaper kräfva personer till representanter.
Antropomor-flsmen betecknar därför ett framåtskridande icke endast i
intellektuellt utan äfven i religiöst hänseende.
Polyteismens uppkomst innebär alltså å ena sidan en
begränsning af gudaväsendenas antal, å andra sidan
gudsföreställningens utbildande i antropomorfistisk riktning.
Genom antropomorfismen skapas föreställningen om öfver
världen upphöjda personliga väsen, af hvilka tillvaron
beror. Allting behärskas af dessa personer. Denna
föreställnings utbildande är en af de viktigaste förändringar,
som inträdt i det religiösa åskådningssättet. Det är ett
steg fram mot tron på viljelifvets supremati, på det
personligas öfverhöghet öfver det opersonliga. Men det
ligger också i polyteismens art att tänka sig en mångfald
gudaväsen. Världen behärskas af flera ofta sins emellan
stridiga viljor. Genomförd kan därför tanken på viljans
och de etiska värdenas absoluta herravälde blifva först i
den religionsform, där en enda vilja är alltings orsak,
herre och mål.
1 Usener, Götternamen, 59, 193.
2 Castrén, Finsk Mythologi, 62.
3 IV R. XXVIII, 1 rev. 26-30.
4 v. 38.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
