- Project Runeberg -  Populär meteorologi /
7

(1908) Author: Gustaf Timberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Astronomisk indelning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller nära 3 mil i sekunden, och dock är det den från
solen utgående dragningskraften, som hindrar jorden
att på grund af sin tröghet fortsätta sin väg rakt
framåt och tvingar henne att kretsa rundt omkring
sig. I själfva verket är det väl icke så, att solen
ensam är den dragande och jorden den dragna, utan
det råder mellan de båda kropparne en viss ömsesidig
dragning, hvarför man kan säga, att jorden drar solen
med alldeles samma kraft som den, med hvilken solen
drar jorden.

Följden blir, att båda kropparne dansa rundt
kring deras gemensamma tyngdpunkt. Men liksom i en
slängpolska, som dansas af en liten kavaljer med
en tjock matrona, det blir den förre, som får löpa
rundt, medan den senare sakta vrider sig kring sig
själf, så blir det på den stora dansbana, där solen
och jorden tråda dansen, den lilla jorden som får
löpa rundt, medan solen skenbart står stilla. Den
gemensamma tyngdpunkten för jorden och solen ligger
nämligen endast 46 mil från dennas medelpunkt, ett
försvinnande afstånd i världsrymden.

Det är sålunda solen, som styr jorden på hennes färd
genom rymden, dock icke så, att afståndet ständigt
är detsamma, utan som vi sett undergår periodiska
förändringar, icke heller så, att hastigheten ständigt
är densamma. Det är när jorden befinner sig på sitt
största afstånd från solen, i aphelium, som hon går
långsammast, fortast går hon däremot, när hon är
närmast solen, i perihelium.

Under hela sin färd kring solen bibehåller jorden,
såsom af fig. 2 framgår, sin rotationsaxel parallel
med sig själf, så nära åtminstone, att ändringen
under ett enda omlopp blir så godt som omärkbar. Den
punkt på norra himlahvalfvet, mot hvilken axeln pekar,
ligger mycket nära den välkända stjärna, som kallas
polstjärnan. Det skall emellertid ej alltid så förbli:
oupphörligt, om ock sakta, vrider sig rotationsaxeln,
så att han beskrifver en kon i världsrymden, för
hvilkens fullbordande erfordras omkring 26,000
år. Efter denna tids förlopp kommer polstjärnan
åter att göra skäl för det namn, hon nu bär, men
under mellantiden kommer jordaxeln att peka åt håll,
som tidvis ligga mycket långt från henne. Jorden har
således samma rörelser som en snurra: för det första
roterar hon kring sin axel, för det andra rör hon sig
kring solen i ekliptikans plan som snurran i en krets
på golfvet, för det tredje lutar rotationsaxeln mot
banans plan och beskrifver en långsam konisk rörelse,
på samma sätt som en snurra, som börjar vackla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:28:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/popmeteo/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free