Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. III. Luftens, markens och hafsvattnets temperaturförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå ur jorden, ehuru de närmast ylan liggande lagren
bli betydligt varma. I nordligaste delarne af vårt
land finnas sådana trakter, där marken på visst
djupt alltid är frusen, och i det inre af Sibirien
finnas ännu större dylika områden. På ett ställe inom
detta område, där om sommaren luftens och markens
temperatur är tillräckligt hög, för att åkerbruk skall
kunna bedrifvas, gick man för att utröna det frusna
jordlagrets tjocklek ned till 116,5 meters djup, där
man ännu fann en temperatur af 0,6, och af det sätt,
på hvilket temperaturen steg med tilltagande djup,
kunde man beräkna, att det frusna lagret räckte
ytterligare 70 meter. Likadant är förhållandet i
Klondyke i Alaska: tjälen går där aldrig ur jorden. I
tätt möss-bevuxen jord påträffas tjälen där äfven
under högsommaren, då en temperatur i luften af +
25 är mycket vanlig, strax under mossan, men där
marken blifvit bar, 1. ex. efter skogseld, kan den
tina upp ända till 12-13 meters djup.
D. Hafsvattnets temperatur.
Sättet för uattnets uppvärmning och afkylning.
Under det att värmet i marken fortplantar sig
uteslutande genom ledning, sprides det i vattnet
liksom i luften så godt som uteslutande genom
strömningar, i det att dessa lättrörliga ämnen
sträfva att lagra sig efter smådelarnes specifika
vikt. Till de väldiga strömningar i horisontell
led, som uppstå såväl i luft- som vattenhafvet,
återkomma vi i ett senare kapitel. Stora olikheter
förefinnas mellan det sätt, på hvilket luften och
det på hvilket vattnen uppvärmas. Luften uppvärmes
nedifrån och har en stor utvidgningskoefficient,
hvarjämte en viss mängd värme på grund af luftens
ringa specifika vikt och i jämförelse med vattnet
ringa specifika värme räcker till att uppvärma och
drifva i höjden stora mängder luft - vattnet uppvärmes
uppifrån, hvarför i regel det lager, som befinner sig
vid ytan, vid uppvärmningen också kvarstanna!’ där,
då däremot afkyldt vatten bör sjunka. Men vatten och
framför allt saltvatten har så egendomliga egenskaper,
att strömningarna i vertikal led bli af en mycket
komplicerad natur. Sötvatten har sin största täthet
vid +4 grader och sjunker sålunda vid afkylning från
ytan endast till dess hela vattenmassans temperatur
sjunkit till detta gradtal: vid ytterligare afkylning
af ytlagret stannar detta kvar på ytan, och som vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
