Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. V. Vattenångan i atmosfären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
dunstande kroppen. Ju torrare luften är, desto
lifligare sker afdunstningen, och ju fuktigare
luften är, desto långsammare försiggår den, ja
den upphör alldeles, när luften är »mättad» med
vattenånga. Om ej den bildade ångan hortföres, upphör
således afdunstningen, men om den däremot aflägsnas
t. ex. genom blåst, så att nya, torrare luftmassor
oupphörligen komma i beröring med den afdunstande
ytan, kan ångbildningen pågå lifligt. Det är ock en
allmän erfarenhet, att intet så påskyndar torkningen
af skuren säd eller af tvättkläder som blåst, och
att åkerjorden lätt blir uttorkad under en blåsig
vår, medan vårmusten kan hålla sig längre utan regn,
blott det är lugnt.
Då vi sade, att afdunstningen är beroende af
lufttrycket, får detta ej förstas så, att ett rum kan
rymma mera vattenånga, om där linnes ingen eller litet
luft än om där finnes luft af högt tryck, ty den mängd
vattenånga, som fordras för att »mätta» ett rum, är
oberoende af, om där finnes någon annan gas samtidigt
eller icke, men afdunstningen sker snabbare, ju mindre
trycket är hos de gaser, som befinna sig ofvanom
afdunstningsytan. En följd häraf är, att afdunstningen
på en viss lid under för öfrigt lika förhållanden är
större, ju högre man kommer öfver hafvet.
Kvantitativa bestämningar af afdunslningens storlek
äro rätt svåra alt utföra, enär olika instrument ej
alltid gifva fullt jämförbara värden.
Afdunstningen från en fri vattenyta kan ganska
säkert bestämmas genom Mohns afdunstningsmätare,
som består af en skål, fästad på öfre plattan af
en stor Nicholsons areometer. En viss mängd vatten
hälles uti, till dess att areometern sjunker till sin
nollpunkt. Sedan nedtryckes instrumentet och fästes
så, att vattenytan inuti skålen står i jämnhöjd ined
vattnet i sjön. Efter en viss tid får instrumentet
flyta upp och höjer sig då på grund af afdunstningen
i skålen öfver nollpunkten. Ur ett graderadt mätkärl
hälles nu försiktigt vatten i skålen, till dess atl
instrumentet åter står på nollpunkten. Den tillförda
vattenmängden är då lika med den afdunstade. Öfriga
afdunstningsmätare, som uppställas i fria luften,
ge naturligtvis endast relativa värden, hvilket
bäst visar sig däraf, att afdunstningen i ett sådant
metallkärl vanligen är större än regnmängden på samma
tid, hvilket beror därpå att mätaren, som måste stå i
fria luften, uppvärmes af solen. De ge således blott
förhållandet mellan afdunstningen på lika tider under
olika väderleksförhållanden.
Att afdunstningen skall ha både en daglig och en årlig
ampli-tnd, och hurudan denna amplitud i hufvudsak
skall bli är lätt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
