Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VI. Nederbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
om ingen nederbörd ägt rum, sjunker temperaturen med
samma belopp på framsidan, med hvilket den sedan
stiger på baksidan. Helt annat blir förhållandel,
om luften innehåller vattenånga i sådan mängd,
att den icke blott kondenseras till moln, utan
nedfaller till marken, när luften på framsidan af
berget tvingas uppåt, ty i sådant fall upptar luften
vid sin stigning en massa kondensationsvärme, som hon
vid sjunkningen på andra sidan berget ej behöfver afge
till afdunstning, eftersom nu litet eller intet vatten
finnes kvar att afdunsta. Som man af siffrorna i den
lilla tabellen sid. 82 ser, kan det hända, att luften
vid sin stigning afkyles endast en half grad pr hundra
meter, men sedan uppvärmes hon vid sin sjunkning nära
en hel grad för hvar hundrade meter. Man kan då mycket
väl förstå, huru vid viss förändring af vindriktningen
temperaturen i Schweizer-dalarna stundom kan helt
plötsligt stiga 15 grader och därutöfver. Den på nu
beskrifvet sätt från höjden nedströmmande luften,
som afgifvit sin vattenånga på bergets framsida,
har alltså liten absolut och på grund af sin höga
temperatur synnerligen liten relativ fuktighet,
hvarför den med våldsamhet smälter snön om vintern.
På många andra ställen utom Alperna har man kunnat
konstatera sådana heta, torra »fall»-vindar: vilkoret
för deras uppkomst är, att fuktig luft, ur hvilken
vatten vid hennes stigning utefter en bergssluttning
åtskilts i form af regn, snö eller hagel, så hastigt
åter sänker sig på andra sidan berget, att hon ej
hinner afge sitt genom kondensationen förvärfvade
värme till den kalla marken. En vind, som blåst länge
öfver ett vidsträckt, kallt högland, kan däremot
verka som en kall vind, när han kommer ned på det
bredvidlig-gande, jämförelsevis varma låglandet.
Kondensationskärnor.
Vi ha sagt, atl vattenånga utfaller ur fuktig luft,
så snart daggpunkten nås. Detta gäller emellertid
endast, om i luften finnas sväfvande fasta partiklar,
kring eller på hvilka kondensation kan äga rum. Om
inga sådana fasta partiklar finnas i luften, utan hon
är fullkomligt ren, har man kunnat påvisa, att luften
måste vara betydligt öfvermättad, innan kondensation
äger rum. Härigenom förklaras ock det kända faktum,
att dimmor äro vanligare på hafven och i stora städer
och industricentra än annorstädes. Öfver hafven är
det fasta saltpartiklar, i städerna och industricentra
kolpartiklar och andra af den intensiva verksamheten
härrörande stoftkorn som ulgöra koncentrationscentra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
