Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VI. Nederbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85 Molnens suäfuande.
Sker utiällningen under noll graders temperatur,
utgöres kon-densationsprodukten af iskristaller:
sker den öfver noll grader, bildas små kompakta
vattenkulor. Man har lyckats bestämma dessas storlek
och funnit, att deras diameter rör sig omkring
en eller ett par hundradels millimeter, och denna
utomordentliga litenhet förklarar, huru de kunna
hålla sig sväfvande i luften. Naturligtvis följa äfven
dessa små kroppar tyngdlagarna, och de skulle falla
med en alltjämt accelererad hastighet, om ej luften
gjorde motstånd mot rörelsen. Detta motstånd verkar
emellertid så, att en fallande kropps hastighet i
stillastående luft närmar sig ett konstant gränsvärde,
som kan beräknas på grund af den fallande kroppens
storlek ocb specifika vikt och för en vattendroppe
med O,OL> mm diameter icke är större än 4 cm i
sekunden och för mindre droppar ännu mindre. Det
fordras sålunda endast en motsvarande hastighet
hos en uppstigande luftström, för att dropparna,
af hvilka molnen bestå, icke skola kunna sjunka.
Att ett moln kan hålla sig sväfvande behöfver
emellertid ingalunda innebära, att icke de droppar
eller iskristaller, af hvilka det består, hvar för
sig kunna ha en sjunkande rörelse. Detta är fastmer
det allra vanligaste fallet, så att molnens sväfvande
är endast skenbart, d. v. s. molnet sväfvar nog,
men icke de droppar eller iskristaller, af hvilka
det består. Dessa komma under sitt fall till allt
varmare luftlager: ju varmare luften är, desto mera
vattenånga kan hon upptaga, hvarför det fasta eller
flytande vattnet alltjämt afdnnstar, och på en viss
höjd har det helt och hållet afdunstat, alltså
blifvit osynligt, och på detta sätt kan ett moln
vara skarpt be-gränsadt nedtill, ehuru de droppar,
som bilda detsamma, röra sig nedåt med till och med
rätt stor hastighet.
På detta sätt förklaras, huru en molntapp envist kan
hålla sig kvar kring toppen af en bergspets, ehuru
det däruppe blåser så friskt, att man tycker, att
molntappen genast skulle blåsa bort. Förklaringen till
att han håller sig kvar är den, att det oupphörligt
är nya vattendroppar som bilda sig på lovartsidan
och som på läsidan försvinna, när de kommit ned
till så varma luftlager, att de helt och hållet
afdunsta. Molnet står alltså stilla, men dropparne,
som bilda det, flyga kanske i väg med tiotals meters
hastighet i sekunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
