Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VI. Nederbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
M oinslag.
Molnen ha med afseende på sitt utseende, sin höjd
och sitt uppkomstsätt varit föremål för ifriga
studier. En internationell kommitté* har uppdelat
molnen i följande 10 slag, sammanförda i tre grupper
A, B och C efter höjden öfver marken.
De äro:
A. l:o Cirrus.
B. Sedan komma de moln, som bildas i
cykloner och anti-cykloner. De äro i tre lager,
och i hvarje lager finnes ett slag af rundade
former och ett af utbredda slöjor.
I högsta lagret
2:o Cirro-cumulus. - 3:o Cirro-stratus. l mellan
lägre l
4:o Alto-cumulus. - 0:0 Alto-stratus. I
lägsla lagret
6:0 Slrato-cumulus. - 7:o Nimbus.
C. Dessutom finnas tre former, som
uppkomma i de lägsta luftlagren:
8:0 (genom uppstigande luftströmmar) Cumulus, hvilka
kunna utveckla sig till jättestorlek och öfvergå då i
9:o Cumulo-nimbus eller åskmoln samt
10:o Stratus eller i luften sväfvande dimma (genom
utstrålning af värme från luften eller jordytan eller
genom blandning af två luftlager med olika temperatur
och fuktighet på deras gränsyta).
Vi skola i korthet antyda utseendet af några af
dessa moln-former.
Cirrus- eller fjädermoln, lig. 24, äro hvita, lätta
och tunna moln, som än ha formen af dun eller plymer,
än hopfiltade trådar och ofta äro ordnade i långa,
parallela rader öfver hela himlen.
Gamnlns eller stackmoln, fig. 25, ha en skarpt
begränsad, horisontell bas och kupolform ad topp
(däraf namnet), som består af massor af småkupoler,
hvilka ständigt ändra form och vid solbelysning glänsa
praktfullt hvita, medan hufvudparliet vid tilltagande
mäktighet hos molnet antar en allt mörkare grå,
gråbrun eller blå färgton.
:" Molnklassifikationen framställdes först af’
Professor Hildebrandsson i Upsala och engelsmannen
Halph Abereromby inför Hov. Meteorol. Soc. i
London 1887 och antogs som internationell af den
internationella meteorologiska kommittén vid dess
sammanträde i Upsala 1894.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
