Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VI. Nederbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
stundom uppkommer dimman genom blandning af kallare
ocb varmare luftlager, som stryka fram det ena ofvanom
det andra, stundom ock af andra orsaker.
Under en varm sommardag afdunstar en stor mängd vatten
från sänka marker och ängar med saftig vegetation,
och om det är vindstilla, stannar den bildade
vattenångan i den ofvanför belägna luften. När
kvällen kommer, afkyles marken genom utstrålning,
den närmast marken befintliga luften likaså genom
beröring med och utstrålning mot marken, hvarför
utfällning af vattenånga börjar först närmast marken,
sedan i allt högre lager. Dimmans stigning är skenbar:
det är kölden, som stiger, och stiger denna fortare
än dropparna i dimman falla, ser det ut, som om
dimman höjde sig. Endast efter varma sommardagar med
hastigt temperaturfall vid solnedgången bilda sig
dessa dimmor redan på kvällen: andra tider på året
äro de vanligast om morgnarna. De försvinna vanligen
på det sätt, att solen upplöser dem uppifrån nedåt,
då det ser ut, som om dimman sjönke ned i jorden.
Gifvetvis befordras äfven dimdropparnas uppkomst af
konden-sationskärnor, och där dessa förekomma ymnigt
i ett fuktigt klimat, bli dimmorna talrika. Allmänt
bekant är ju Londondiminan, som kalla vintermorgnar,
sedan man gjort upp eld i de otaliga eldstäderna
och fabriksskorstenarna börjat bolma ut sina massor
af kolrök, blir så intensiv, att den är en verklig
plåga, som kostar staden oerhörda summor. Och ju
mera staden växer och ju mera kol som förbrännes där,
desto talrikare bli dimmorna, enligt hvad statistiken
på det otvetydigaste visar.
Ett annat sätt för dimmas uppkomst är det, när varm
och fuktig luft kommer strykande öfver ett område,
som af någon anledning är betydligt kallare. I
polartrakterna är detta ofta händelsen, när vinden
drifver luften från det öppna, jämförelsevis varma
hafvet in öfver land eller öfver en isbelagd del
af hafvet. På gränsområdena för hafsslrömmar, sorn
medföra vatten af annan temperatur än den i hafvet
i allmänhet rådande, bildar det sig också lätt dimma.
Dimma kan äfven uppstå, när den afdunstande ytan är
så mycket varmare än den ofvanför belägna luften,
att denna ej kan i ångform rymma den uppstigande
vallenångan, hvarför en del af denna genast
utfaller. I liten skala ser man ett sådant fenomen,
när det en kall vinterdag »ryker» från svettkörda
hästar, eller när det »ryker» öfver en gödselstad
eller en källa eller sjöar och vattendrag. I större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
