Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VI. Nederbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skala inträffa a i’ dylik anledning dimbildningar
synnerligen ofta under vintern i de norska fjordarna,
där de äro bekanta under namn af froslrök. Dessa
djupa, med det varma hafvet i förbindelse stående
fjordar tillfrysa icke, utan vattnet afdunstar
oupphörligt från deras jämförelsevis varma yta, men
luften öfver dem kan vara 20, 30 grader under noll
och kan sålunda upptaga endast minimala mängder
vatten i ångform, hvarför täta dimmor lägra sig
öfver fjordarna. Vid sträng köld i Lappland står
»froströken» ibland flera mil ut till hafs från
norska kusten.
Dagg och rimfrost.
Om vid den nattliga utstrålningen föremål på jordytan
bli så starkt afkylda, att deras temperatur blir
lägre än den omgifvande luftens daggpunkt, sker
en utfällning på dem, som kallas dagg, om ångan
kondenseras till flytande vatten., och rimfrost, om
temperaturen är under noll, så att del är iskristaller
som bildas.
Huru stark afkylningen af föremålens yta blir, beror å
ena sidan på deras strålningsförmåga, å andra sidan
på i hvilken grad de förmå leda värme från det inre
till ytan, i mån som det här strålar bort, samt om
det öfver hufvud finnes några värmeförråd att leda
dit. Gräs och andra blad ha en synnerligen stor
strålningsförmåga, och som de ju äro tunna, kunna
inga nämnvärda värmemängder vara magasinerade i dem,
hvarför daggen först och hufvudsakligen afsätter sig
på gräsmattor och blad. Under klara och lugna nätter
blir temperatursänkningen hos bladytorna större än man
skulle vara böjd att antaga, och deras temperatur kan
nedgå ända till 6 å 8 grader under den ofvan belägna
luftens. Luften, som befinner sig i den omedelbara
närheten, blir naturligtvis också af kyld, mera ju
närmare marken hon befinner sig. Tjockleken af det
luftlager, i hvilket temperaturen sjunker så långt,
att daggpunkten nås, är emellertid ej så stor, att
den ur detsamma utfällda vattenångan ensam kan räcka
till den stundom ymniga daggen, men naturligt är, att
då ångans tryck närmast marken oupphörligt sjunker,
kommer kontinuerligt ånga alt strömma nedåt från
luftlager, som ha en helt annan mäktighet än det, där
daggpunkten är nådd. Dessutom leder nog daggen delvis
också sitt ursprung från marken, som är jämförelsevis
varm och afdunstar mera vattenånga än den nu mellan
grässtråna afkylda luften förmår upptaga i ångform,
hvarför den åter kondenseras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
