Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VIII. Väderleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
väderleken har man gifvit minimet namnet
oväderscentrum eller cyklon, och maximet kallas på
grund af sina motsatta egenskaper för anti-cijklon.
Fig. 41 är en skematisk bild, där man för enkelhets
skull antagit isobarerna vara med hvarandra
koncentriska cirklar på lika afstånd, som visar
vindens riktning vid jordytan i olika delar af
ett, barometerminimum pä norm halfklotet.
Pilarne tänkas flyga i vindens riktning, och man
ser, huru de öfverallt äro riktade inåt, men
Fig. M. Skenutlisk bild af vimlens riktning
i olika delar af etl haroinctenniniiniuu jxt norra
halfklotet.
med en afvikning dt höuer. Denna afvikning härrör
dels af den bekanta orsaken, jordens rotation, dels
ock af en annan orsak. Om man i tankarne följer en
luftparlikel, som befinner sig i utkanten af minimet,
inser man, att han måste gå i en spiralformig bana
in mot centrum, ungefär så som fig. 42 antyder,
hvarvid det är att märka, att det endast är rörelsen i
horisontell led, som kan på detta sätt åskådliggöras:
stigningen i vertikal led kommer här ej till synes. Så
snart en kropp rör sig i en kroklinjig bana, uppträder
en centrifugalkraft,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
