Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VIII. Väderleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Heta zonens cykloner ha ofta en höjd af endast
några hundra meter, och från många trakter föreligga
systematiska undersökningar, som visa, att cyklonerna
aldrig nå öfver vissa ganska obetydliga höjder,
på somliga ställen 2,000, på andra 1,500 meter,
ja på somliga ställen skola äfven mycket våldsamma
cykloner ej sträcka sig högre än 600 meter upp i
atmosfären. I våra trakter däremot räcka oftast både
cykloner och anticykloner upp till cirrusmolnens
höjd d. v. s. inemot 10,000 meter. Stundom händer
det dock äfven här, att de högsta molnen äro
oberörda af hvirflarne, hvaraf man kan draga den
slutsatsen, att dessas höjd i allmänhet rör sig
omkring en mil, hvilket ju är en obetydlighet i
jämförelse med den till tiotals och hundratals mil
uppgående utsträckningen i horisontell led. Äfven
våra breddgraders väldiga hvirflar äro sålunda att
betrakta endast som små störningar på bottnen af
lufthafvet, hvilkets öfre lager, oberörda af dem,
fullfölja sitt kretslopp mot öster i jättehvirfveln
kring kalla zonen.
Såväl genom detaljerade molnobservationer som genom
den senaste tidens ballongförsök är det konstateradt,
att maxima hafva en betydligt större höjd än minima.
Hvad vi här redogjort för rörande väderlekens
växlingar, då ett minimum eller ett maximum passerar
en plats, gäller endast för lägre belägna platser. På
högt belägna blir förhållandet helt annat. Då ett
minimum om vintern passerar, så medför det, som ofvan
sagts, töväder och nederbörd, med ett maximum följer
åter klart väder och oftast sträng köld. Men, som vi
sett, har luften öfver ett minimum en uppstigande
och öfver ett maximum en nedsjunkande rörelse. I
en uppstigande luftström utvidgar sig luften och
afkyles därigenom, under det att en nedsjunkande
luftmassa sammantryckes och uppvärmes. Följden
blir den, att om ett minimum passerar ett alpland,
såsom i Österrike eller Schweiz, så blir det varmt
i dalarna, men sträng köld på bergshöjderna. Tvärtom
när ett maximum inträffar. Då råder stundom en köld
af under -20° på Wienerslätten och i Alpdalarna,
under det att hög temperatur, stundom t. o. m. töväder
råder på bergshöjderna. Så t. ex. aflästes följande
temperaturer på morgonen den 26 Januari 1876, då ett
ovanligt högt lufttryck härskade öfver Alpländerna,
på närliggande stationer:
Station Höjd i m Temp.
Station Höjd i m Temp.
/Ischl . . 456 - 9°,5
(Klagenfurt 440 -17>
jschafberg. 1756 + 1,8 (Petzen .
. 1484 + 0,5
(Salzburg . 430 -l2,o
jziirich. . 480 - 3,8
|Fleiss . . 2740 - 3,6 j
Rigi . . 1787 + 1,4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
