Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VIII. Väderleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11)8
kräfva bildning uppe i molnen af hagel, men alt
dessa om sommaren vanligen, om vintern mera sällan
hinna smälta, innan de komma ned lill marken. I allt
fall synes det ej vara åskan, som framkallar haglet,
utan tvärtom haglet, som framkallar åskan. Det är
hagelhildningen, som fortplantar sig kontinuerligt;
åskan blir ett sekundärt fenomen, som uppkommer på
vissa ställen, där de atmos-färiska förhållandena äro
ägnade att framkalla elektriska fenomen. Som vi förut
sett, sid. 105, kunna haglen stundom antaga sådana
dimensioner och vikter, att de vid sitt fall kunna
orsaka betydlig skada. Från sydliga länder berättas
om hagelbyar, där både människor och husdjur rent
af slagits ihjäl af de fallande isklumparne, stundom
falla haglen där i sädana enorma massor, att de hopa
sig i metertjocka lager, under hvilka växter och djur,
ja äfven människor begrafvas och förfrysa.
För att kunna förklara bildningen af hagelkornen
kan man tänka sig, att vattendroppar, som utfallit i
molnen, följa med en häftigt uppåtstigande luftström
till så slor höjd, att temperaturen är långt under
noll grader, men att dropparna härvid bli öfverkylda,
så att de hålla sig i ilytande tillstånd, ända tills
de komma i beröring med iskristaller, som bildats i
högre lager, hvarvid de plötsligt stelna och öfvergå
till is. Vid sitt fall sammanstöta de med och omgifvas
af andra öfverkylda droppar, som därvid stelna, och
kunna på detta sätt tillväxa med det ena lagret efter
det andra, tills de nå en betydlig storlek.
Skyddsmedel mot åska och hagel.
Mot åskslagen har menniskan uppfunnit ett verksamt
skydd i åskledaren, hvilken har två syften: det
ena att neutralisera elektriciteten i det hotande
molnet, därigenom att elektricitet af motsatt slag
genom influens framkallas i åskledarens öfre del och
genom spetsen kontinuerligt utströmmar mot och på
ett ofarligt sätt förenar sig med elektriciteten i
molnet och oskadliggör detta, det andra att, om det
första syftet ej nås, utan åskan slår ned, leda den
elektriska gnistan, blixten, ned till jorden på en
väg, där ingen skada kan anställas.
Men åskslaget är icke den enda fara, som hotar, när
ett åskväder går fram. För landtbrukaren är den fara,
som kan drabba hans växande gröda, därigenom att en
hagelby slår ned densamma, vida större, och man har
länge sökt efter medel för afvärjande af denna fara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
