Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt hade varit, om deuua oväntade händelse kunnat for
evigt utplånas nr svenska historien.
»De föregående dagarna innan Högtsal.
KronPrin-sen Carl Augusts öfverlefvor väntades till Stockholm från
Skåne, för att i svenska Konungagrafvarna på
Riddar-holmen erhålla sitt hvilorum, hade ett rygte blifvit
ut-spridt bland allmänheten i hufvudstaden, att
KronPrin-sen Carl August vore genom förgift afdagalagen, samt att
Grefvc Axel von Fersen och Fru Grefvinnan Piper
misstänktes såsom delagtige i den föregifna illgerningen *).
Ehuru sanningslöst, väckte detta rygte den lättrogna
sämre hopens uppmärksamhet, och blott på en så falsk grund
trodde man sig berättigad att utkräfva sj elf hämnd. Åt
framtiden, för hvars forskande blickar intet dölj es,
lem-nar jag att uppdaga, huruledes Grefve Fersens dolde fi-
") Sin tro, den må vara grundad eller grundfalsk, kan ingen
beröf-vas och bör ingen förentas. Framlidne StatsRådet Adlersparre
trodde, också lian, att Carl August dog genom följderna af något
långsamt tärande gift; men trodde tillika, att förgiftningen skett
innan Prinsen ännu beträdt den svenska jorden. Detta
upprepade Grefve Adlersparre vid ilera tillfallen under förtroliga
samtal med utgifvaren. Adlersparre anmärkte, att Prinsen, som
förut skall haft god matlust, alldeles förlorat densamma efter den
sista måltid, hvarmed han undfägnades på Korr ska området, der en
utländsk agent déu tiden skall varit synlig. Under vägen från
Svinesund till Stockholm, då Adlersparre gjorde Prinsen sällskap,
var han flera gånger opasslig, besvärad af rysningar, magplågor,
äckel och kräkningar. Matlusten var ock i det närmaste
försvunnen. Illamåendet upphörde väl sedermera, men återkom
periodiskt.
Utgifvaren deremot, som icke förstår att hedömma, huruvida
något långsamt verkande gift finnes eller icke, har likväl i
hvilket-dera fallet som helst, aldrig trott pä Carl Augusts förgiftning,
stödande sin öfvertygelse på både offentliga och enskilta
vittnesbörd af den samvetsgrannaste menniska utgifvaren någonsin
känt: Professor Florman. Detta anfördes ock till StatsRådet
Adlersparre emot hans mening; men utan annan påföljd, än att lian
och utgifvaren hvardera stod fast vid sin opinion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
