Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framsläpa mig på Stockholms gator: jag mäste vara rörlig och verksam.
I Mars manad begärde jag utländsk permission. Det är Eder bekant
att jag fick afslag. Det är äfven bekant, att jag sammanskref den lilla
bok ("Projekt till en ny organisation af Svenska arméen", med
valspråk: "Tidens ovanlighet påkallar något nytt; det föråldrade måste
försvinna”), som jag har att tacka iör det jag ej mer räknas bland
Edert antal. Jag insåg ganska väl då den omnämnde boken
varfärdig-tryckt, att om den utspriddes, så skulle förargelse uppväckas, och jag
som författare aldrig blifva okänd. Jag beslöt derföre att behälla alla
exemplaren för egen räkning. Mot min vilja hade Jikvist några
utkommit. Jag insåg genast följderna häraf. Hvad jag frugtade
inträffade: mitt namn blef kändt. Eder ovilja mot raig loröktes, edert
missnöje blef högljudt. Antingen hade jag bort trotsa Eder och många
andra, som af mig trodde sig rara förolämpade; men hvad hade då
följden blifvit? ett allmänt hat, ett lifiigarc bemödande att kunna skada
mig. Jag ägde inga resourser, jag ägde ej mer än mig sjelf. Jag
måste således bemöda mig att återfå de förolämpades vänskap, eller
åtminstone afvända deras hämnd. Jag kom till General Sandels. Hans
yttrande att vilja sätta mig under förmyndare och degradera mig,
eller (som han sade) ”Jag borde förbinda mig, att ej företaga annat, än
"hväd som gillades af mina kamrater och börja att excercera bland
Regementets rekryter”, uppväckte min billiga förtrytelse, och det var
endast genofn det yttersta bemödande, jag qväfde utbrottet af min
harm. Jag kände nu, alt en tjenstgöring vid Regementet skulle blifva
odräglig, och att jag aldrig skulle frånkänna mig mitt menskliga värde.
Jag bad derföre endast om afsked, i så milda termer, jag förmådde.
"Från General Sandels gick jag till General Bjömsticrna. Han
bemötte mig med godhet och visade mig deltagande. Det var på hans
inrådan och för att göra honom till viljes, som jag till en början
endast utbad mig permission. Min afsigt var likvist oförändrad, att så
fort möjligt var söka transport eller afsked. Det var blott önskan att
icke hedröfva en gammal mor och några goda ädla menniskor, som
stadgade hos mig det beslut, att ännu någon tid qvarstå i Regementet,
och således förekomma det obehagliga rygte, som förr eller senare
måste blifva dem bekant, att jag för ett begånget fel nödgats resa från
mitt fädernesland.
"Mine Herrar, jag beslöt åter tillvinna mig eder tillgifvenhet,
utom hvilken mitt fattade beslut troligen aldrig kunde realiseras. J
sågen mig på Fredrikshof. Jag erkände, att jag felat mot eder militära
esprit, då ett arbete blef tryckt, som var rakt stridande mot eder
opinion. Jag erkände, att jag varit för mycket exalterad och att min
egenkärlek gått for långt; men aldrig baden J sett mig i eder krets,
om jag kunnat undvika det. Jag hade yttrat sanningar, »om jag alttid
skall anse för ära att försvara. Börd, rikedom och lyx tror jag äro ett
intet inot sjelfkänsla, förtjenst och tarflighet. Om jag yttrat dessa san-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
