Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin broder, att vår Konung redan talar högt derom; och
alt delta förorsakar stor fröjd hos mången. Mig gläder
det för ingen del; tvertom oroar det mig på det
högsta. Nog är jag öfvertygad, att Drottningen sjelf
föran-ledt någon Jiöld; men det är olyckligt för henne, att
man ingenstädes bär aktning för hennes kritiska
belägenhet, och sage hvad man vill, tycker jag mera om
hennes frimodiga och öppna karakter, än många andras
förställningskonst, hvilka man ej vet hvar man har dem.
Gud gifve hon må kunna uppföra sig så, att hon ej
försvårar sitt öde! Vår beherrskares, om det ock kommer
att lysa hos efterveriden, synes mig åtminstone ej allt
för liust för närvarande. Jag undrar högligen huru han
skall slingra sig ifrån de tre Ståndens expedition. Han
måste väl inse, att med oändligen mera hufvud än sin
företrädare, får han lika mycken svårighet som han att
föra statsrodret. Gamle RiksKansleren Oxenstjerna sade
till sin son, hvilken han skickade såsom Ambassadör till
Kongressen i Münster, och som undskyllde sig med sin
oförmåga: tanta sapientia non regitur orbis. Jag
tror, att ett redligt uppförande är lika nödvändigt att.
lyckas i sina förehafvanden, som förstånd, och att när
begge icke förenas, gör man sin sak illa ifrån sig. Jag
gör häraf ingen tillämpning; men skulle innerligen
önska, att de här kunde para sig. De fä personer jag
råkar i mitt grannskap, synas mig ingalunda förändrade.
De intryck, man redan fått, qvarstadna, och på begge
sidor hänger man fast vid sina idéer. Jag tror föga på
den öfvergång, Herr Grefve Scheffer. väntar sig. Dygden
kommer ej hastigt tillbaka från så långt håll.
Korruptionen är ännu och blir törhända länge ett nödvändigt
ondt i Sverige. När man ej mera får någonting från
udändningen, äter man upp hvarandra. Det är ett föga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
