Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
debarrassera mig af min Cloris, som hade föresatt sig att
vara mig följaktig, hvilket jag var desto angelägnare
undvika, som jag fruktade att hon vidare skulle blifva mig
till last, och hvarken min kassa eller tid tilläto mig att
längre bestrida dess affarèr. Om bord tjenade jag som
tolk, hade följaktligen allting gratis. Genom
föreställningar och löften, att i fall vi ej rakades uli London,
skulle jag söka upp henne uti Paris, då jag kom dit, lät
hon öfvertala sig att blifva qvar på skeppet, hvilket jag
lemnade vid Southwold, en liten sjöstad 120 mil från
London, och hvarifrån jag fortsatte min resa landvägen.
Det är omöjligt att beskrifva den glädje och de
känslor, hvaraf jag för ögonblicket och vid respirerandet af
landtluften, samt seendes mig uti säkerhet för de
slukande och - svallande vågor, hvilka jag 14 dagars tid plöjt,
intogs. Jag nekar ingalunda att icke en allför stark
prévention i favör af detta land, som likvisst nu, sedan jag
vunnit mer erfarenhet och kännedom af dess
beskaffenhet, författningar och seder, ansenligen minskats, mycket
bidrog till denna min förtjusning. Enthusiasmen
underhöll sig likväl medelst åskådandet af den vackra
landsbygd, jag genomfor; af den beqvämlighet, med hvilken
jag transporterades för godt köp, och af åtskilliga uti den
så kallade Stage-coachen förefallande narraktiga äfventyr
och underliga karakterer, ända tills jag kom till London,
hvilket ställe, mera liknande en svensk Rya, full af rök,
än en hufvudstad, var en så stor kontrast emot den
vackra landsbygden, som jag vid ingången af östra förstaden
lemnat bakut, och emot hvad jag mig inbillat, att jag
genast, utan rådfrågande af mitt förnuft, hufvudstupa fallit
uti förtviflan och blifvit mjältsjuk. Lycka för mig att
det ej var November, som är tiden då man mest plägar
hänga sig bärstädes!––––Att, oaktadt all möda, icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
