- Project Runeberg -  Portefeuille, utgifven af författaren till Skildringar ur det inre af dagens historia / Del 3 /
195

(1837-1845) [MARC] With: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mina återstående dagar, skiljd ifrån Hofvet och all dess
falskhet, skall ingen oroande hugkomst af Dess
otack-samhet mera få följa mig. Jag har nu tacklöst förnött
min mästa tid med att vaka, arbeta och tjena andra.
Resten hoppas jag med Guds hjelp skall gå lugnare, och
hända hvad som vill, så skall ingenting mera kunna
förmå mig att kasta mig på nytt ut i stormen, hvarifrån den
Högstes hand så nadeligen räddat mig. Men innan jag
nu går i detta lugn, och sedan jag såtydeligen blifvit
averterad att både spara mine besök och EKHts
equi-pager, som nu skjedt, så täckes EKHt i stället tillåta
mig, att härmedelst af honom skrifteligen taga det sista
afskjedet här i Yerlden — Som jag tror hafva vi ingendera
mycket långt till den dagen, då vi åter kunna vara
förvissade att råkas, der ingen politique, inga listiga
menni-skjors intriger och ingen granlagenhet eller betänklighet
mera skall ligga oss i vägen eller bortskymma vänskapens
känslor. Det är inför Den rättfärdige Domarens Thron
jag väntar E.K.Ht. Vi mötas der begge och kanske
ganska snart — Han skall dömma Oss emellan; Han ser
våra hjertan. — De löften vi gjort hvarandra och huru vi
dem hållit. Han vet hvad jag för EKJlt lidit. Huru väl
jag ment honom, huru uppriktigt jag varnat honom för
allt hvad som sedan gjort både Dess Egen och min
o-lycka. Huru ofta jag sörjt för dess räddning under det
han sorglös med slutna ögon gått på branten af ett
bottenlöst djup, hvarutur den Högsta mera än en gång,
nyttjat min Hand att frälsa dess dagar. Han som hört
våra suckar, som räknat våra tårar vid det altare hvars
helga låga vi samfält nu i så många år bägge vårdat, Han
som bäst känner det framfarna, som klarast ser det
tillkommande — Han våra hjertans ransakare — Våra
löftens vittne och Domare, Han som ser i det innersta och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:29:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portef/3/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free