- Project Runeberg -  Portefeuille, utgifven af författaren till Skildringar ur det inre af dagens historia / Del 3 /
217

(1837-1845) [MARC] With: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5417

Geijer, nedkommande från Hans Excellence Grefve
Elssen, boende i samma hus. Landshöfdingen började
diskursen om dagens angelägenheter, och jag tog mig
friheten tillstyrka, att då Landshöfdingen icke sjelf ville
tala med de församlade, låta Byttmästaren Geijer, som
redan haft samtal med dem, uppläsa för dem
Kronprinsens Tal till Vermdöboarne, tryckt i Tnrikes Tidningen.
Som Landshöfdingen ej bestämdt svarade bärtill, skaffade
jag mig sjelf ett exemplar af detta Tal och skyndade ut
till menigheten. Jag fann den samlad, obeväptfad, icke i
en enda skock, utan i flera afdelningar; dock de från
Kullen blåklädda, alla åt Ållerumsvägen, de öfrige med
hvitgrå tröjor, längre nedåt Fredriksdal. De stodo alla
på samma fält, der deras förfäder 100 år förut, efter en
kort tids inöfning i vapen, under en Stenbock slagit
Danskarne och frälsat riket från det värsta af allt, ett utländskt
ok. Öfverlygad, att denna allmoge icke vaDsläglats,
hoppades jag, förmodligen känd af flera af dem, kunna som
enskild man öfvertyga dem om faran och olagligbeten af
deras sammanskockning, och nödvändigheten att genast
åtskilja sig. Jag bedrog mig ock icke alldeles i detta
hopp, ty långt innan slutligen inhuggning på de
öfver-blifne skedde, hade de flesta åtskiljts. Jag föreställde
dem först nödvändigheten att åtskilja sig, dels för
framtida svåra följder genom lagens åtgärd, dels för faran att
nu genast bli nedhuggna. De svarade, att de intet ondt
hade i sinnet, och trodde derföre, att intet ondt kunde
vederfaras dem. Jag sökte öfvertyga dem, att om ock
deras afsigter voro goda, var dock det sätt, de vall att
yttra dem, olagligt och i lagen med svårt straff belagdt,
att om de nu åtskiljde sig godvilligt,, kunde de både
hoppas nåd för det brottsliga i denna sammankomst och
alt afseende kunde göras på deras anligganden, om dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:29:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portef/3/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free