- Project Runeberg -  Portefeuille, utgifven af författaren till Skildringar ur det inre af dagens historia / Del 4 /
23

(1837-1845) [MARC] With: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag marker sådant, åtnöjer jag mig att derom underrätta
Viziren, på det han må vara på sin vakt, under det jag
sjelf, utan att låtsa om någonting, går försvarsvis tillväga,
Hvarifrån kan då denne ministers vrede emot mig kom*
ma, då jag ingenting annat gjort, än det som är rätt och
billigt, och som hederligt folk gör öfverallt annorstädes?
Jag misstänker att sådant härrör af hans befallande och
olamda lynne, och att hans föräldrar, som ej kunnat
förutse, att han skulle hoppa från deras boddisk till en
a nbassadorspost, endast gifvit honom en uppforstran,
lämpad efter deras närvarande stånd. Deraf härleder sig
hans brist på belefvenhet, sagtmod och tålamod, dessa
så oumbärliga egenskaper, för att vinna hjertan. Med
bans af naturen kärfva och egennyttiga lynne har hans
ställning som minister förenat högmod och inbilskhet,
hvilket gör att han bär afsky för alla, som ej böja sig
under honom, eller som motsäga hans meningar.

Efter Kurfurstens af Sachsen och Konungens af
Pohlen Fredrik Augusts död och Konung Stanislai utkörande
1733, skulle Viziren Aly Bacha, en lika stor krigare som
utmärkt minister, skickat en stor krigshär, för att
understöda den sednare Prinsen, hvilken moscoviterne ville
kufva; men Herr de Villeneufve, som halstarrigt ville
tvinga honom alt stå vid löfi m, dem Förste Ministern
nekade sig hafva gifvit honom, förloråde dymedelst hans
vänskap. Två gånger blef jag å hans vägnar skickad till
ambassadören; men denne fordrade oåterkalleligen att
man skulle åtnöja sig med hans simpla skriftliga löften,
och Viziren fann det icke öfverensstämmande med
Sultanens värdighet, att inlåta sig uti ett krig, hvars utgång
ej kunde förutses, på en mans ord, hvilken man så
mycket lättare kunde återkalla, som han icke var känd
af Dågon person vid franska hofvet, utom af ministern,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:29:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portef/4/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free