- Project Runeberg -  Portefeuille, utgifven af författaren till Skildringar ur det inre af dagens historia / [Del 5], Belysande det inre af tidernas historia /
160

(1837-1845) [MARC] With: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

menniskodygdens eviga majestät, som aldrig personaliter af
någon dödlig innehafves, men idealiter af regenten föreställes.
Derföre, när livarje högre det allmänna bästas vän, upplifvad af
sin gudomliga ifver, allt starkare frågar, om lians fädernesland
verkligen genom de Visaste, Tappraste, Idogaste, det är, genom
de Allrabäste allribiist nu styres? så fordrar han detta, icke af
regenten, utan af regeringen: icke af en enda dödlig, utan af
alla redlige. Ty den fåniga orklösheten hos de Orientaliska och
alla barbariska folkslag, hvarigenom dödlige helga en dödlig,
liksom med detta högtidliga utrop: ”da skall vara oss en Gud,
så allvetande som allsmaktig, och derföre skall du allena (ör
oss alla både tänka och vilja’” denna fåniga orklöshet förakte
vi med afsky. Likväl äro öfver detta oförstånd alla de föga
upphöjde, som endast tillbe regentens dödliga person, men icke se
det odödliga majestät, dygdens, som han föreställer: och desse,
af personlig fåfänga tillbe väl regentens person, men på ett så
fåfängligt vis, att om ej regenten hugnar alla deras fåfänga
önskningar, så kunna de liksom Kamschatkas hedningar, alltför lätt
blifva rasande mot sin egen afgud. Vi derföre, högt öfver allt
slags afguderi, så väl det grofvare som det finare, vi sätta
stats-orthodoxien endast i det, som är sannt och evigt: vi erkänne
dygdens majestät uti regenten, såsom i en lefvande bild,
före-stäldt, men det vill säga, att vi erkänna det majestätiskt stora
i sjelfva den sanna menskliga storheten. Ty klart är, att endast
der, hvarest alle store med de större och alla större med den
störste förenas till en styrelse för alla’, endast der blifver
enheten af dygd och af sällhet den allt-omfaltande väsendtliga
krona, genom hvilken alla medborgares krafter bilda ett
verkligt samhälle. Och i detta Majestät, så real-idealt, ser man och
allt hvad menskligheten har både stort och större lefvande för
Ögonen.–––––––––

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:29:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portef/5/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free