Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Författarens förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fastän jag hunnit beträda själfva början af glömskans rike. Ännu
må några ögonblick gå, än en gång skall min signatur fram. Sedan
är, Gudi lof, det bekymret slut, och »jag lefver», (som det heter), »i
mina verk». Jag föreställer mig dessa böcker, höljda i dam, stående
i bibliotekerna, hela sekler fredade för både beröm och tadel.
Då år min önskan uppfyld — Onkel Adam är glömd. Så
skulle det vara. Men jag gläder mig blott åt en tanke. Kanske,
tänker jag, kunna mina kära ha någon nytta och glädje af, om min
signatur ännu några ögonblick väckes till lif — det är ett blott
skenlif, det är sant, men äfven ett sådant kan gagna. Hvarför icke!
Det händer ibland, att man gerna lyssnar till ett eko, som allt mera
aflägset och otydligt dör bort bland berg och skogar. Nu är det
tyst. Nej, ännu ett svagt der borta, fjärran, fjärran från. Sista
stafvelsen! Farväl!
Den 1 december 1873.
O. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
