Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skolminnen från Jönköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lät halshugga de unga Ribbingarne, låg der äfven; men midt emot
rådhuset stod en hel rad marknadsbodar år ut och år in, gråa och
rödmålade i en rad. I dessa bodar sutto kakgummor, hos hvilka
man hade sin handel. Kringlor var den mest eftersökta rariteten.
Så drog man i hvar sin ögla, och den, som fick minsta biten, måste
betala. Stället är märkvärdigt, emedan man der råkade att komma
i skuld på 18 skilling hos en lång gumma med rödfnasig näsa och
hade mera bekymmer för denna skuld än nutidens ungdom för femtio
riksdaler. I minnets tafvelgalleri går hon i teten för den ganska
aktningsbjudande serie af skomakare- och skräddaregenerationer, öfver
hvilkas igenfyllda grafvar man lustvandrar på ålderdomen. Men, som
sagdt är, jönköpingsboarne fingo i hast den idén att bygga en ny
teater, och den fick sin plats vid stora torget. Detta skedde på de
beskedliga gummornas bekostnad – kringlorna försvunno, och konsten
segrade. Detta gjorde en hel omhvälfning i pojkarnes ekonomi, hvilket
är att nämna i en tid, då man predikar mot kreditsystemet, under
det att man alltigenom lefver på kredit.
Man var ej synnerligen grann i kläder den tiden, men starka
voro de med sina skinnbeslag och varma också för folk, som hade
blod och ej ölostvassla i ådrorna. Pelsverk, amier, hjärtvärmare,
pulsvärmare, pottforer, paraplyer och handskar voro okända och på
det hela onödiga ting, den tiden möjligen derför, att klimatet var
mildare eller att pojkarne tålde klimatet sådant det var. Ingen enda,
äfven af de »bättre lottades» barn, kom på den idén att åka till och
från skolan, och rådligt hade det ej heller varit, ty det rådde hos
alla en republikansk anda, som ej böjde sig ens för förmögenheten,
och en dylik åkande ung gubbe hade ganska säkert blifvit »inmyllad»
i snö eller blifvit utsatt för sådan drift af kamraterna, att han
gråtande måst bedja sina hulda föräldrar att, oaktadt deras förmögenhet,
få begagna sina egna ben; ty i det fallet fans det verkligen en art
penalism eller att man ej tålde »lipsillar» och »morsgrisar».
På lofstunderna slog man boll på kyrkogården. Det var ett
hjälteprof att få bollen ända upp till klocktaflan, men denna lek
hade sina olägenheter. Bollarne voro ej några elastiska
kautschukblåsor, utan dugtiga ullgarnsnystan eller skinnbollar, som köptes hos
Smedbergs snedt emot skolan. Gubben Smedberg, handskmakaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
