Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skolminnen från Jönköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade dock haft den olyckan att på sin dörr sätta: »Den, som vill
köpa handskar, han ringer». Denna inskrift undgick omöjligen
pojkarnes skrattlusta, och således hände ofta, att en eller annan, nyss
ankommen, manades dit att bulta på dörren. »Hvad står på?» röt
gubben, som kom ut, prydd med sitt blåa förkläde. »Hvad är det
för bultande? Det står ju, att du skall ’ringa’!» Då stucko några
.andra pojkar fram sina trubbnäsor och skreko: »Nej, han vill inga
^handskar ha, utan köpa en boll.» Slutet blef, att köparen inom ett
ögonblick såg boddörren slås igen midt för näsan. Bland varianter
på detta nöje, som fortfor under flera generationer af skolpojkar, var,
att man knöt ett snöre omkring lifvet på en katt och fastade den
andra ändan vid ringklockan, som lyckligtvis hade sin plats utanföre.
Huset var blott en våning och lågt, katten kastades upp på taket
och började promenera, snöret sträcktes, och det ringde; gubben
Smedberg kom ut och öppnade boden, men ingen annan sågs till än en
hög skolpojkar, som skrattade.
»Jaså – jag skall väl hitta på råd», mumlade gubben, beväpnade
sig med en käpp och ställde sig på post innanför. Det ringde
åter, och nu var dörren i blinken på glänt, och käppen slog hvirflar
i luften. Man kan ej neka, att något löjligt låg i situationen för
dem, som visste förhållandet mellan orsak och verkan. Gubben
Smedberg var en ärans man, en borgare af gamla sorten, som själf var
med om arbetet och som åt vid samma bord som »munsjörerna» och
som blott om söndagarne var från sitt hus och hem. Han gick då
i kyrkan för att sedan äta fläsk och kål der hemma. Det låg
någonting patriarkaliskt och hemtrefligt i ett dylikt gammaldags
borgarhus med sina perlfärgade möbler och den blårutiga väfven till
alla stolöfverdrag, hvartill kom, att köket glittrade af blankskurade
koppar- och tennkärl.
Det är lätt att komma från sitt ämne; men vi började med en
boll och måste således återknyta vår historia med samma lilla boll.
Bollkastningen var rätt rolig, men åtföljdes af små olyckor, bland
hvilka den, att bollen gick rasande och for in i kyrkan, var
en bland de svåraste. Som bollen var ett materielt ting, så hade han
»utsträckning», och följden deraf blef den, att alltid en ruta följde
med på resan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
