Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengt Hyberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en smörgås för att äfven äta på linan. Men knappt hade
»parisaren» bitit sin första beta förrän Hyberg släppte tag.
Följden uteblef ej många sekunder. I ett nu låg Lagrange på
de madrasser man försigtigtvis lagt inunder; smörgåsen flög som en
bomb ner i orkestern. Så väl vännen Hyberg som vännen akrobaten
hade försvunnit, då Lagrange, utom sig af raseri, störtade opp och
ut, skrikande: »Yberg! Mörda Yberg, sätta le canif i Yberg. Racka
– Tysan djeff! Parbleu – Yberg – Mourirr! Tyssan!!!»
Publiken, som hela tiden då den såg Hyberg som hjälpare anade
den slutliga katastrofen, hurrade af alla krafter. Ridån föll.
Vännen Hyberg och likaså vännen akrobaten hade äfven förutsett
händelsen och höllo sig undan, till dess någon annan, »oskyldig» och
gemensam vän hann öfvertyga Lagrange, att Hyberg icke under hela
tiden hållit i stolen och att den sista olyckan var något som händt
äfven den skickligaste lindansare. På aftonen dracks troligen en
afskedsskål för akrobaten, som tackade vännerna Hyberg och Lagrange
för god recett och respenningar.
Någon ovänskap mellan de qvarlemnade vännerna förmärktes
aldrig.
Hyberg såg gerna, att man besökte hans lilla boning, och jag
kan ej neka, att det hela, snyggt och nätt, föreföll rätt trefligt.
Rummet var för öfrigt mera likt herr Hammers museum eller
Industrimagasinet i Stockholm än ett boningsrum. Hvarje möbel, ja, hvarje
spik hade sin lilla egna historia och var på något sätt kuriös. Der
fans af alla slag, ända från flintknifvar från hedendomen, bardisaner
från sextonhundratalet, ända till en virkad sammetsrock, som tillhört
en professor i forna dagar, samt kyrkänglar från en röfvad landskyrka
och en pajasmössa, en skänk af en lindansare, en trumma, trumpeter
och messingstallrikar, hvarjämte han hade mynt och medaljer,
uppstoppade foglar och snäckor samt en lefvande hvit råtta i en bur.
Allt detta, så olika och litet passande för hvartannat, hölls dock
snyggt och i ordning, nätt och prydligt af Hybergs hustru, en maka
af det gamla goda slaget, som beundrade sin man och ansåg honom
i kunskaper öfverträffa alla andra.
Hyberg var också, som det tycktes, en sparsam och ordentlig man,
och hans mångtusende påhitt syntes hålla upp affärerna. Man kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
