Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för totalbilder. Således bry vi oss ej om rättelser af någon herre,
som kan komma med sitt »Audiatur et altera pars». Det säkra
är, att det, som omtalas, verkligen har händt, att karaktären är
riktig, men datum, kläderna — möjligtvis små misstag här och der;
de må nu passera.
2. Studentsångens första missionärer.
Det är ändå kuriöst att minnas ett halft sekel tillbaka och
ändå kunna lifvas af då passerade scener. De uppträda igen inför
andens ögon — och gubben känner sig alldeles sådan, som då han
var student. Tiden har vältrat skeppundstyngder af erfarenhet äfven
på dessa ungdomens minnen, de voro begrafda undan en hel lång
lefnads händelser, de lågo i bottnen under tusen splittrade lemningar
af människolycka och kärlek. Men i ett nu bryter en lefvande ande
upp ur grafven, erfarenhetens tyngder kastas undan, den splittrade
verld af glädje och fröjd, som dött och kallnat, lyftes upp, och ur
grafven stiger ungdomsminnets barnsliga gestalt. Ej ett fjun har
lossnat från vingen, det klara ögat bär intet spår af en femtioårig
sömn. Välkommen kära barn! Välkommen!
Säg mig något om studentsången! Det gifves väl intet, som så
klart som en frisk studentsång talar om en evig ungdom, som
oupphörligen växer fram, der det förra förmultnat. Det är den späda
vårbrodden, som är färdig, när snön går bort.
I de gamla, goda tiderna fans ingen studentsång i den mening
man nu tar detta ord. Det brukades väl, att studenterna emellanåt
»sjöngo ihop» folk för att ropa vivat eller pereat för någon behaglig
eller obehaglig professor, men denna sång var så genomnaturlig, att
den kunde kallas skrål.
Det lönade icke heller särdeles mödan, då man riskerade, att
gesällerna samlat sig i någon »afkrok» och plötsligen föllo in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:29:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/portfolj/0039.html
