Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fanjunkare, hade han ganska säkert som militär slagits mycket mindre
än den tiden han var en af Apollos lagerplockande söner.
Sedan dessa strider tagit slut, började en studentsång att bildas
i Lund.
Den märkligaste bland dess »fäder» var Fagerström, som var
kemie docent den tiden. Fagerström var en sångarnatur, ungdomlig
och glad och en lika skicklig anekdotberättare, som han var skicklig
experimentalkemist. Han samlade omkring sig några ynglingar med
röst, han ledde dem, han uppmuntrade dem, fastän han derigenom
säkert förlorade mycket af sin vetenskapliga och akademiska gloria.
Bland herrar akademiska lärare funnos ganska få sångens vänner,
och funnos de, så tillhörde de, besynnerligt nog, »reallinien», en
linie, som ännu i dag är alltför »stackot» att mäta sig med den
klassiska.
Den tiden gälde Linné, Berzelius och Humboldt mindre än intet
inför de höglärde, som framtågade med Håkan Sjögren i spetsen.
Det kunde passa en Fagerström, som »kokade på kemisalen» att
sjunga; the romare sjöngo intet, och hela den klassiska linien hade,
allt sedan Marsyas för sina musikaliska öfningar råkade illa ut, en
viss fasa för musik och sång. Fagerström var emellertid ledare för
några studenter, som då och då sjöngo på Lundagård. Man
samlades hos honom till öfningar, fastän detta verkligen hade »sina sidor».
Han hade ett större rum, som hedrades med namnet sal, men olyckan
ville, att detta också var hans enskilda laboratorium. När således
sångens vänner samlade sig, var det ej utan en viss farhåga att komma
i olycka för någon flaska eller burk, någon strut eller låda, som
innehöll någonting kemiskt, som reagerade på rockar och byxor. Gossarne
voro äfven nyfikna och kunde icke låta bli att peta på föremålen
och kemiska olyckor voro således icke just ovanliga. Hände det sig
att man slog sönder en flaska med saltsyra, som stänkte på kläderna,
så beskref Fagerström syrans verkan på klädets färg och huru allt
kunde hjälpas med litet ammoniak, som till sångsällskapets uppmuntran
spridde sin milda och behagliga doft i salen. Af erfarenheten blir
man dock vis, och så höllo sig sångarne midt på golfvet, och ingen
olycka hände, om ej någon kolf, bortglömd öfver en spritlampa
slutligen sprack af förargelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
