- Project Runeberg -  Ur Onkel Adams portfölj. Efterlemnade skrifter i urval /
41

(1889) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fallén var dock en af dessa barnsligt goda naturer, som var
alltför öppen att koka ihop gift i sitt eget hjärta. Han tystnade
derför några ögonblick och sade sedan: »Ja, ni ha kommit hit för att
förhöras i naturalhistorien och inbilla er, att det är nog med att ha
pluggat i er »gubbens ark» och kunna beskrifva dufna vinterflugor,
som krya upp sig till våren, ha, och kunna hela ramsan om
tandbyggnaden; men det är en förbåld skilnad mellan munnen på en
loppa och en bock — hä!»

Den der vännen med hatten på nacken hade således gått och
»bladdrat» om sina infall, och någon annan hade framfört alltihop
till gubben Fallén, och nu sutto de der för att tenteras — en
situation, som på intet sätt var afundsvärd.

Tentamen blef ovanligt skarp, och af arket hade vi ingen nytta,
men desto mera af Nilssons undervisning. En lärare har mera
inverkan på sina lärjungar, än man tror. Är han en mäktig ande,
så förmår han så elektrisera sin vetenskap, att den attraherar alla,
som komma i närheten, alldeles som en gniden lackstång
papperslapparne.

Fallén började dock finna, att gossarne icke voro så stora
dumbommar, som han förutsatt, och han blef mot slutet allt mildare och
mera gladlynt. Man märkte klart, huru hans vrede icke var i stånd
att hålla i; men han bemödade sig att icke släppa efter.

Ändtligen var det slut, och icke ville han, att gossarne skulle
gå missnöjda derifrån, utan började söka efter någon reson att med
heder kunna bli god igen.

»Känner någon», började han, »känner någon af er adjunkt
Fagerström?»

Tre svarade ja.

»En galant och hygglig karl, Fagerström», fortfor han. »Kanske
ni äro med i sången?»

»Ja.»

»Hm, det var galant. Voro de med i förgår qväll och sjöngo
Stjärnesången, Lützows jagt och Svärdssången, tror jag, dernere vid
domkyrkan?»

»Ja.»

»Galant! Det är en vacker öfning för ungdomen det — bättre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:29:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portfolj/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free