Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR MITT STUDENTLIF. 45
3. Anders Holmblom och Karl Molinder.
Bland mina många ungdomsbekanta återfinner jag i den gamla
studentkatalogen två, som liksom höra tillsammans som två
kom-plementarfärger, hvilka taga sig bäst ut bredvid hvarandra. De
voro till skaplynne och egenskaper hvarandras fullkomliga motsatser,
men just derför tvenne oskiljaktiga vänner - de passade.
tillsammans som en skrufmutter passar tillsammans med en skruf - deras
ömsesidiga lynnen betingade hvarandra, de gingo bägge »snedt i
gängorna», om de ej gemensamt buro lifvets glädje och bekymmer,
Den ene var en kojans son, den andre son till en fattig ämbetsman.
Ingen af dem hade fått någon del af lyckans gåfvor, utan hade
utvecklat sina anlag så, som det ville gå, då ingenting underlättade
deras möda.
Vid universitetet gingo jag och de bägge vännerna olika vägar,
hade olika lektioner och timmar, hämtade vår mat och behöfde aldrig
låna böcker af hvarandra samt bodde den ena på Bredgatan, den
andre på Mårtensgatan och den tredje i Käppslängarsträtet, så att
jag åtminstone sällan träffade dem; men säkert var, att de bägge
vännerna dagligen råkades och samspråkade, fastän detta skedde
under oupphörliga dispyter, som daterade sig såväl från deras olika
karaktärer som från de olika forskningssfärer, dit deras skilda studier
försatte dem.
De bägge »uadskillelige» hette Anders Holmblom och Karl
Molinder.
Jag råkade dem högst sällan i Lund; men alltid bestämdt under
jul, påsk och pingst på en landtegendom, der de voro inbjudna liksom
jag till en annan i grannskapet. Vi gjorde således alla tre
gemensamt våra förstudier i sällskapslifvet och i societeten och fingo öfva
oss en smula i baron Knigges »konst att umgås med människor» -
en konst, som man icke fick lära sig vid kungliga karolinska
akademien, fastän der funnos trenne »exercitiemästare» på stat med lön;
men utan säte i konsistorium.
Vid akademien funnos blott några lycklige, som fingo något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
