Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
öfva sig i att vara bland folk, att äta med gaffel och föra en
konversation med damer.
Dessa lycklige voro professorssöner och några rika gossar, som
stodo under särskild inspektion hos någon professor, hvilken förde
dem med sig i sina sällskapskretsar, men nyttan deraf var, så att
säga, mycket »fin».
Språklådan kommer för en student ej riktigt i gång, när han
dväljes bland herrar examinatorer som, hurudana de än må vara, alltid
kring sig sprida en atmosfär af tentamensfrågor, om de äfven slå sig lösa
och raljera. Den stackars studenten är, huru man än bär sig åt, i
sällskap med herrar examinatorer ungefär i samma ställning som en
stackars pantlånare i sällskap med polismän, som snoka efter tjufgods.
Studenten hade således, under terminen, ytterst svårt att få
någon slags kunskap om »sällskapslifvets behag», sådant det utvecklar
sig genom en ledig och otvungen konversation.
Desto lyckligare då att under årets högtider ega tillflykter utom
den lärda staden och kunna i frihet öfva sig att vara med och
framför allt umgås med fruntimmer - flickorna i första rummet
naturligtvis, och mammorna och tanterna och de der »flickornas vänner»
af äldre datum, som beständigt voro i vägen och trasslade bort de
allra skönaste drömmar. De der flickornas vänner, det vill säga
flickor, som, utan att vilja låtsa derom, fått sig ett trettiotal eller ditåt
på nacken, dölja som eremitkräftor sina känslor i ett främmande skal,
som de funnit tomt liggande på stranden af en ocean af kärlek och
uppoffring, och hvarhelst en ung flicka med rosiga kinder och glada
barnaögon uppenbarar sig, är alltid en dylik kräfta framme för att
lära henne att gå på lifvets vädjobana.
Det första en stackars yngling har att göra, är att vederbörligen
skilja eremitkräftorna från de små, qvicka, sprittande guldfiskarne.
För att slippa beständigt upprepa tillnamn, hvilka ofta ha en
besvärlig längd, gör jag nu i tryck samma förkortning, som jag
fordom gjorde sam tals vis, och således betyder Kalle vännen Molinder
och Anders vännen Holmblom.
Ingen af dessa var så tidigt färdig till sin julresa som jag,
hvarför jag också snarare råkade alla dessa grannar, som i ett par
år utgjort vårt julsällskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
