Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR MITT STUDENTLIF. 47
Det dröjde ej länge, förrän man frågade efter de bägge andra.
Det var naturligtvis den hederliga Anders de unga flickorna först
frågade efter. Anders var så stadig, så lugn, så flitig och öfver alla
misstankar för kärleksaffärer, att man kunde fråga efter honom, som
man frågar efter en gammal onkel eller tant.
Med Kalle var det helt annorlunda - de snälla flickorna, som
funno honom så treflig och glad och tillika intressant, aktade sig
noga att fråga efter honom, och derför frågade de, om kandidat
Holmblom skulle komma - väl vetande, att Kalle kom med.
Den hederlige Kalle hade en egenskap, som är särdeles
förtjusande för de unga damerna: han tycktes vara opålitlig och ändå så
god, så glad och så naturlig.
Det gifves också ingen, som ej hellre fångar en fjäril än en
sköldpadda. Det är sant, att fjärilen fladdrar utan att själf synas
veta hvart och sköldpaddan skrider rakt fram, ända till dess hon
stöter emot; men just denna obestämda, fladdrande flygt tycker man
mera om än den aktningsvärda egenheten att gå rätt fram. Men det
blef snart jul och snart fick man veta, att de vanliga luudagästerna
kommit till granngården.
Och sedan blef det bjudningar än hit och än dit.
Kalle satt midt i ringen af de unga - ack, rummen voro för
trånga för att få sig en dans; man hade försökt, men det ville ej
gå - dessutom voro golfven dels målade och hala, dels betäckta
med vackra mattor - nej, man måste göra lekar och prata.
Den stackars Kalle hade hundra gånger fått höra af Anders,
att han pratade bara persilja och riktigt kunde beundras för sin
för-måge att göra sig och andra glada för just ingenting. Anders företog
sig att göra en ordentlig legal besigtning af hela samtalet och
bevisade slutligen, att den kära Kalle på en hel eftermiddag talat vid
femtio utan att hafva sagt någonting.
»Det är min konst det»; sade Kalle, »det är min konst. Du
håller föreläsningar, du är som en riktig bok, indelad i kapitel och
paragrafer - jag som en almanacka, och som litet hvar tittar i
hvarenda af årets dagar, och som endast af händelsen får sin
betydelse. »
»Ja. derför blir också hela ditfc lif beroende af händelsen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
