Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
4. Fästmännen.
»Nå, nej se, är det du?» yttrade några år derefter en röst till
mig, då jag stannade vid Inglinge gästgifvaregård för att byta om häst.
»Nej se!»
»Goddag, Kalle, är du här? Nå, då göra vi ressällskap.»
»Nej, tackandes, du ser en liten droska, jag har köpt henne på
auktion efter en gammal doktor. Hon kallades fordom för hus- och
resapoteket; men nu är hon ommålad med röda linier på lefverbrunt.
Gentilt, vill jag tro?»
Redan i detta kände jag igen Kalle Molinders förnöjsamma sinne,
ty droskan var ej just särdeles att skryta af.
»Men inte skola vi råkas och skiljas så här genast», sade jag.
»Behöfs inte heller, om du vill ta plats i min droska», yttrade
min vän ined komisk beskyddaremin; »jag skall då föra dig till
Åker-boda prestgård, som ligger en mil härifrån. Jag far dit ibland.»
Ressällskapet var snart uppgjordt. Jag, som var ute för att
blott lufta mig, kunde taga hvilken kosa som behagade mig, och jag
kan ej neka, att jag gerna var i Kalle Molinders sällskap.
Till en början påminde vi oss vår studenttid; men den låg ej
nog aflägsen för att lik ett förtrolladt sagoland skymta fram från det
dimmiga, blå fordom. Det kommer en tid, då studentåren framstå
i allt mera bjärt belysning, allt som man är mera aflägsen från detta
och de nya lefnads vanorna äro olika mot fordom. Således räckte
detta samtalsämne icke länge. Vi alla förra kamrater stodo ännu
något så när i jämnbredd; ingen hade svingat sig upp till äreställen,
men också ingen ännu hunnit att sjunka ner i elände. Motsatserna
felades således, det vill säga just det, som gör taflan af ett långt lif
så växlande, då den under flera årtionden blifvit upprullad för våra
blickar.
Kalle Molinder hade äfven, ändrat sig, han var allvarligare och
liksom en smula »märkvärdig». Jag anmärkte detta.
»Jaha, ser du, man måste taga sig tillfånga, sedan man redan
är tillfångatagen. Holmblom hade allt rätt, den hederssjälen, fastän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
