Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
aldrig den tiden, säger han. Åhja, då leker hela lifvet. Jag mins,
då jag var i Lybeck och lärde mig mitt lilla yrke, skaffade mig
mina små kunskaper i merkantila ämnen. Det var en rolig tid. Vi
slogo oss ibland tillsammans och foro ned till Travemiinde; man fick
alldeles förträffliga ostron på källaren ’König von Preussen’. O, det
var en glad tid; man hade inga bekymmer; men sedan man fått sig
en större rörelse och till på köpet ett par bruk på halsen, så...
Spiken har fallit i Frankrike, det är ett bekymmer. Rätt roligt att
träffa en af vår ’sons’ ungdomsvänner och studentkamrater.»
Efter den splendida middagen, som många gånger benämndes
en enkel, anspråkslös oqh improviserad »h vardags middag», gingo
vi att promenera i trädgården, der kaffet och likörerna serverades.
Denna promenad hade sin vissa tid, efter hvilken man åter
beträdde våningen.
Klara satte sig vid pianot, sedan öfverstinnan och friherrinnan,
som bägge voro musikaliska, bedt att få höra den snälla flickan.
Hon spelade någonting mycket konstigt, som riktigt hänförde de
ädla fruarne och som nygirigt afhördes af herrarne. Grosshandlaren
själf höll ibland handen för munnen, medan han gäspade, ty han
brukade »slumra middag», upplyste mig Holmblom. Efter en under
oupphörliga kontorsgöromål förfluten förmiddag till middagstiden
klockan fyra vore en liten siesta af nöden, äfven om man ej druckit
ut en halfbutelj sherry.
»Hvad säger du om Klaras pianoprestationer?» frågade mig
Holmblom med ett triumferande smålöje.
»Utmärkt! Charmant!» blef mitt svar.
»Det är skada, att icke jag haft några musikaliska anlag -
också låg musiken nere i Lund under vår tid. Men musiken kan ej
undvaras i ett hus med anspråk på bildning, och då är Klara just
den rätta.»
Holmblom tycktes antaga, att en familjs lycka inflyttar i hemmet
i ett piano af jacaranda.
»Nå, har du hört något om Kalle Molinder?» frågade Holmblom.
»Jag har hört, att det är nätt och jämnt. Haii var en evinnerlig
fantast och gick och snodde in sig i ett presthus och gifte sig för
tidigt; men de skola lefva lyckligt med de små inkomsterna. Dess-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
