Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR MITT STUDENTLIF. 65
var bara sudd af strålföraren. Det brann i ett hus vid slutet af
Klostergatan, det vill säga bakom S:t Peders klosterkyrka, hvars mörka
gafvel afstack mot den eldröda, gnistrande fonddekorationen.
Det var ett litet tvåvånings korsvirkeshus, i hvars nedra våning elden
utbrutit i en snickareverkstad och redan fattat i trappuppgången,
Ordningen var ej synnerlig, fastän borgmästaren själf från en
trappa kommenderade; ty disciplinen var foga utvecklad, och dessutom
hörde eldsvådor i Lund till sällsyntheter, hvadan äfven öfning
saknades. Med vattnet var det äfven temligen* klent, så att vi, sanningen
att säga, mot den rasande fienden utgjorde en armé utan ammunition,
utan öfning och utan disciplin. Segern kunde således ej gerna
tillfalla någon annan än - elden.
Under detta orediga tumult sågo vi genom röken en människa,
som vig som en panter klättrade uppför väggen af det lilla huset,
störtade in i ett rökuppfylldt rum och genast återkom med ett bylte,
kanske en afdånad människa, och med denna börda gjorde ett hopp
ner bland folkmassan, kanske tio eller tolf alnar.
»Hurra, hurra!» ljöd det genom mängden. »Hurra för Palmén!»
»Hvad, stockholmaren?»
»Ja, just han, förbannadt ståtlig pojke.»
»Räddade han någon?»
»Ja, troligtvis», sade en liten pedell, som helt lugnt, iklädd långa
stöflar, stod i rännstenen för att se på. »Deruppe bor en
prest-enka, och hon har en dotter, vacker flicka; ja, jaha, det var väl
hon.»
»Nej puder, vaktmästare, det var käringen; hon var afdånad,
men kandidaten slog vatten i syna påna’, så att hon ryckte till, så
alltid lefver hon. Jag väcker på kandidaten, så att jag känner honom,
som om han vore af mitt eget kött och blod.»
»Ja, det var verkligen medikofilologie kandidaten (den graden
fans den tiden) Erik Vilhelm Palmén, som räddat prestenkan, hvilken
han inbar till några grannar, der hon fick vård. Dottern hade hunnit
ut och sökte bland mängden efter modern; men dennas omtänksamhet
om familjens små dyrbarheter hade gjort, att hon, sedan hon redan
lemnat sina rum, sprang dit upp igen; ty inte fick det enda guld de
Ur Onkel Adams portfölj. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
