Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
lekamen i afgrundens botten. En annan stackare, som har vingar,
äfven om de ej duga mera än en pingvins, försöker, då han känner,,
att det bär utför, åtminstone att flaxa för att hålla sig uppe, men en
dylik slapp själ rullar utför branten som en mjölsäck.»
»Nå, hvem är då denna nya ängel, ty mindre kan det väl icke
bestås, när Erik Palmén blir förtjust», yttrade gräsläsaren småleende
»Jag undrar, huru ofta du varit antänd af kärlek.»
»Icke mera än två: Emma och nu denna. Jag vill ej förnedra
kärlekens heliga namn med ...»
»Nå ja, hvar fann du denna ovärderliga skatt», smålog
gräsläsaren och bläddrade i sina böcker liksom för att antyda, att han
hade annat att göra än afhöra kärlekshistorier.
»Fann skatten? Jo, som alltid, nedsjunken i dy, men glänsande,
genomskinlig och klar som en diamant. Modern är en sqvallerkäring
och fadern en fyllbult, der är i en kontur föräldrahemmet; men hon
är hemmets goda genius, det är hon som sköter blommorna och med
sin mjuka hand jämnar rynkorna i faderns panna.»
»Då han kommer full hem? Bättre vore, om hon gaf honom ett
starkt af kok på kaffe. Koffeinen är motgiftet mot spritdryckernas
gift», sade gräsläsaren.
»Det är hon, som lik en försoningens ängel...», fortfor Erik.
»Der ha vi då den sortens ängel; huru många sorters ängel är
hon då till slut?»
»Du skämtar, men jag skämtar icke», sade Erik häftigt. »Då
du Fredrik helt enkelt icke är något annat än en svamp, med hvilken
jag torkar af min ångestsvett och mina glädjetårar, så är du så god
och utan invändningar torkar i dig hvad du får. Det är den sanna
vänskapen, och du är ju min vän?»
»Förstås, förstås, men ...»
»Inga men. Flickan är en fager ros, som vuxit upp midt i en
hop nässlor, skön som våren, oskuldsfull, barnsligt naiv. Vet du,
jag älskar henne så rent som en trappistmunk den heliga jungfrun,
men jag fruktar för mig själf. Undvek jag Emma, för att ej fläkta
syndens dam på hennes psykevingar, så undviker jag att tala vid
denna flicka - utan vittnen. Modern är alltid närvarande, hon
hör hvarje ord, hon ser hvarje blick. Det finnes ingenting mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
