Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
slutat som tiggare och mången skön och mild flicka förvandlats till
en gammal, arg käring. I detta virrvarr af gatstumpar växte Erik
Palmens fagra ros, oskuldens lilja - ängeln. Dylika sammangyttrade
ställen ega i sin skala samma behof att fylla, samma passioner att
tillfredsställa. De äro illa gjorda efterhärmningar af det stora
samhället, der gatorna äro breda och husen höga. Kojans barn har samma
behof som palatsets.
Således fans derborta hos madam Nero (så kallad icke efter sin
salig man, utan efter Söderhafsöboarnes sätt, efter en son, soldaten
vid kongl, södra skånska infanteriregimentet n:o 76 Nero), madam
Nero, som eljest gick omkring med äpplen och kringlor och lemnade
på kredit till »sina herrar», en liten nätt smygkrog, som sköttes af
hennes dotter, en lång, mörklagd, trettioårig och kraftfullt byggd flicka
med svart hår, hvilket stod som en rök omkring hufvudet, hvadan
hon vanligen kallades för »Tackan». »Gå till Tackans» var således
uttrycket, då man bjöd en vän på en liten snaps.
Vid det lilla, våta bordet hos Tackan sutto vid denna tid tvänne
män, den ene gammal och den andra ung. Den gamle hade
någonting godmodigt och jovialiskt i sin fysionomi, som till hyn var hvad man
kallar tillbarkad, den andre var en yngling med rödaktigt hår och
lång näsa, med allt annat än snille tecknadt på sitt änne.
»Nej, som jag säger, Petterson skall inte inbilla sig något.
Hustru min är aldrig ute, och hon har min själ ögon i nacken, om
det kniper. Ja, ja, det har jag erfarit i mina unga dagar, ty man
rådde ej för att man såg en smula ut den tiden och så ... likagodt,
svartsjuk var hon, så att det förslog, och ögonen hade hon med sig,
och grönögd blef hon allt emellanåt. Nej, det är ingenting; men när
han vill springa der, så må han. Käringen får alltemellanåt ett
skålpund kaffe och kantsocker att bita på. Kantsocker är så bra, då
man inte har mera än två tänder i munnen. Nej, Petterson kan
vara lugn, ’Frosyna’ är trogen som gull och håller ingen annan af
än Petterson.»
»Ja, men den der kandidaten ser bra ut, och pengar har han.»
»Ha, bra ut, hvad f-n gör det? Bra ut, ha. Åh, Frosyna
tycker inte om den spillevinken, hon riktigt drifver med honom, ha
ha ha. Det är för galet. Nu har flickungen (det är efter mig, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
