Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UK MITT STUDENTLIF. 87
modern har, som Petterson väl vet, riktiga grisögon), har flickan, sa’
jag, stora, trinda ögon, och så äro de blå till på köpet, blå som skylten
hos färgare Berg. Med de der ögonen regerar och styr hon
kandidaten. Han talar, och hon tittar på honom, han menar på, att det
är en himmel i hennes ögon. Det har, min själ, jag aldrig sett till.
Och så pratar han om allt i verlden, så att flickan har svårt att
hålla sig för skratt, och så bli ögonen våta, och kandidaten rusar
upp och skriker: ’Nej, nej, ingen tår i dessa ögon!7 Ja han kunde vara
mindre galen, men flickan, förstås, har ondt af skratten, hon är bara
aderton år, men när hon blir äldre, så går barnet bort, och då skall
Petterson se, att hon kan både det ena och det andra i hushållet, så
att, om bara Petterson salar ihop pengar, så kan han må godt och
få fläskrygg i kålen. Frosyna tycker alldeles fasligt om kål med
fläskrygg, ja, det gör hon.»
»Jaså, farbror tror det», sade Petterson, som var
skomakaregesäll till yrket och förlofvad med jungfru Eufrosyn Nysten, som i
hvardagslag kallades för Frosyna eller Frosina och som var en rätt
vacker hvit och röd flicka med ett par stora, vackra ögon, som sade
oändligt mycket mera, än de visste af.
»Men t, fortfor Petterson, »gåfvor och skänker? ...»
»Nå ja, skadar det Petterson, om Frosina har litet till hemgift
och vackra kläder? Kandidaten gör intet annat än köper och köper,
och der ligga i dragkistan klädningar, som räcka tio år åt henne.
Ja, det der har gumman reda på. Hon gömmer hon och säger: ’det
kan bli en lättnad för Petterson’.»
»Säger hon det? Ja, hon har ögonen med sig, gumman, det
vet jag nog, minsann. Si, som farbror vet, så gick jag till er
lite ofta och slog stöfvel, som man plär säga, för Frosina; men det
var långt ute i tankarna det; men så var det en eftermiddag, och anden
föll på mig, och jag tog en kyss af Frosina, fastän hon, förstås,
sprattlade emot. F-n såg inte gumman, men hon rusade in och sa’:
’Vill Petterson ha min dotter till sin äkta hustru och älska henne i
nöd och lust? Vill han det; men annars vräker jag honom utför
trapporna, så att det inte blir en våt fläck efter honom’.»
»Ja, känn på ekluten, Petterson», sade pappa Nysten med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
