Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
ett godmodigt leende och söp ut det halftömda brännvinsglaset. »Det
der känner jag som mitt fader vår. Nå, hvad sa’ Petterson?»
»Jo, jag tyckte om flickan och sade ja på eviga fläcken. Och
sen har jag gått in och ut, när jag haft tid, ända tills den der
kandidaten kom ditflyandes och det blef så sött mellan honom och
Frosina, men när mor är med, så vet jag af erfarenheten ...»
»Ja, det vet jag också af erfarenheten (ska’ vi ej ha oss en
liten perla?) att när mor är med, duger det min själ, inte att fuska.»
»Ja, Gud gifve det; men Frosina är en klok flicka, så att nog
begriper hon, att en ärlig handtverkare är mera att lita på än en
sådan der väderhane.»
»Ah ja, det har ingen fara. Petterson kan aldrig tro, huru
galen han är, den der kandidaten, han är riktigt förläst, så att
skruf-varna lossnat en smula och derför skramlar det så mycket.»
»Ett löst klackjärn skramlar mest, säga vi skomakare», inföll
Petterson srnågrinande.
»Ja, när Frosina och mor berätta det der, kan man skratta
magen ur led. Häromdagen fick hon lof att ställa sig på en stol
och så lånade kandidaten en unge inne hos Backmanskan (hon har
godt om sådant) och den fick Frosina hålla i sin famn, och så skulle
hon titta på en droppfläck i taket. ’Det är gudomligt!’ sade
kandidaten, ’madamen den sista’, (Palmén hade sagt »Madonna di San
Sisto»), för si han vill, att Frosina skall kallas för fru, då hon
gifter sig.»
»Med honom kanske?» afbröt Petterson, och hans långa näsa
blef röd. »Men då skall jag klämma ihjäl honom som en fluga, jag
har klått studentpojkar förr en gång.»
»Sakta, sakta, Petterson, det är ju bara att skratta åt alltihop.»
»Och så tycker kandidaten så mycket om, när Frosina tittar
honom rakt in i ögonen. Han dricker salighet ur hennes blickar, säger
han, och så sitter han och kolkar i sig salighet hela qvarten, ty
Frosina har gluggar att titta med, men ibland tycker hon synd om
honom. Och så frågar han och säger: ’Barn, hvad tänker du, då
du fäster din blick på mig’, och så svarar hon: ’jag tänker på
kandidaten.’ ’Och hvad tänker du om mig?’ ’Jo, att kandidaten är snäll’.
’Oskyldiga själ’, ropar kandidaten; ’men flicka, har du ditt hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
