- Project Runeberg -  Ur Onkel Adams portfölj. Efterlemnade skrifter i urval /
92

(1889) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92 UR ONKEL ADAMS POETFÖL J.

Efter några månader firade skomakaregesällen Petterson sitt
bröllop med jungfru Eufrosyne Nysten. Svärfar Nysten fick ett bastant
rus, och bruden hade en hel hop, som hon fått af den »galne
kandidaten». Gumman Nysten blef som föryngrad. Sorgen och vreden
hade på ett hälsobringande sätt omskakat hennes känslor, och ett just
för henne passande »allvarsamt» klädningstyg, som fans ibland de
Palménska gåfvorna, försonade henne med verlden.

Svärfar Nysten var nästan den ende, som sedan nämnde Frosinas
sjukdom, och detta skedde hos »Tackans», när han fått sin fjärde sup
sexgradigt. Detta omtalande hade sin driffjäder deri, att han en gång
fått rätt.

»Jag sa’, att hon bara var afdånad, för si det hör till slägten,
och jag dånar bums, om jag inte får något, som stärker humöret.
Hustru min skulle bevars en gång försöka; men det gick inte. Hon
ville göra mig spicken som en sill, men så dåna’ jag, och så dåna’
jag om igen, och slutligen fick jag tremens, som doktorn sa7, och såg
flugor hvart jag titta’. Det är en svaghet i slägten; men si, jag
sade strax: Frosina är afdånad, och bara afdånad var hon. Men
lycklig är Frosina med Petterson. - Ja? Petterson är en krona!»

8. Utan landfäste.

Det vackra hvalfiskfångareskeppet North Står hade fastnat i isen
nordost om stora Björnön; det kom åter loss och varpades sakta och
försigtigt genom den smala isrännan.

Vid detta arbete biträdde alla lika, men en utmärkte sig för sin
ifver och sin flit. Han tillhörde ändå icke besättningen, utan följde
med som skeppsläkare och skeppsprest. Han hjälpte till att föra
loggboken och att harpunera hvalfiskar. En beständig oro dref
honom till oafbrutet arbete.

Han kallades mr Palmer, eller, rätt uttaladt, Pamer. Han hade
studerat läkarevetenskapen och var ansedd för skicklig, han hade i
Nordamerika kunnat uppträda som praktiserande och vinna ära och
penningar, men han trifdes ej på land, han måste ut, ut på det oänd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:29:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portfolj/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free