Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lilla konditorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"96 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
man skrattar åt en duglig sådan, om han äfven kan blåsa flöjt eller
teckna.
Man hade intet skäl att klandra konditorns konfekt; men att han
- en sockerbagare - visste något om de gamla gallerna, att han
kunde »Spastaras död» utantill, att han kunde tala om Otaheiti
o. s. v., var löjligt, i högsta grad löjligt; ty han var ju ej annat än
sockerbagare.
Han var äfven hemma i politiken, så till vida att Napoleon var
hans hjälte. Det var en lätt och beqvämlig tid för den vetenskapen.
»Vilddjuret från Corsica»,, »Kejsaren och konungen», »Tidehvarfvets
hjälte», var en redkam, som oemotståndlig gick fram genom tidens
hoptrasslade lockar, så att det icke var någon särdeles konst att få
tag i dem. Det fans då för tiden just inga nationer, utan bara
kejsare- och konungadömen och hertigliga anspråk, och med dessa
hushållade »den der Bonaparte» just hur han behagade. Det gick så
der undan för undan med dem allihop.
En sådan all vetande var lilla konditorn, en liten rolig karl med
sitt bibliotek och sina sympatier för stora andar, som icke hade med
honom att göra stort mera än att ej veta af hans tillvaro.
I hans sockerbod stod en flicka, »lilla konditorns vackra
mamsell» - en drottningfigur, om någon haft en sådnn - en nordisk,
ljus-lockig och blåögd flicka, som vidt och bredt omtalades för sin
skönhet, sitt sätt att vara och sina många olyckliga tillbedjare; ty ingen
hade någon lycka att skryta af. Hennes historia skola vi påminna
oss en annan gång. Det säkra är, att konfekten under hennes period
strök åt med en alldeles förunderlig smak. Man måste se »lilla
konditorns vackra mamsell», men man hade ingen annan förevändning
än att köpa ett skålpund konfekt eller beställa en tårta.
Konditorn var enkling, men hade inga barn. Han upptog
derför ett fattigt systerbarn, en pojke, som, då mina minnen börja dagas,
kunde vara sexton eller aderton år, en groflemmad, lunsig pojke,
trubb-nosig och trög.
Morbrodern ansåg honom ändå för ett snille. Trubbigheten kom
sig från en filosofisk uppskattning af denna verldens fåfänglighet,
trögheten från djupa tankar.
»Han skulle, om jag hade råd», sade gubben, »bli en stor man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
