Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lilla konditorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LILLA KONDITORN. 99
Denna vision var sedan föremål för många samtal och försök till
förklaringar, men förblef oförklarad.
Aren gingo, och konditorns favorit hade blifvit en välmående
man, under det att gubbens egna affärer gingo kräftgången. Den
snusbruna rocken blef sliten och blackig, schaggvästen utsliten; men
ännu ständigt lefde gubben i sina illusioner och på resten af sina
hoprörda, oordnade kunskaper.
Då hände sig, att han lånat penningar af favoriten, som nu stod
på höjden af sin makt, och att han låg något litet till last, den gamle
välgöraren. Han föll besvärlig, och den mäktige satte välgöraren i
bysättningshäktet.
»Gubben hushållade som en stolle; han kunde gerna sitta der.
Han hade ej bättre att göra, och på så sätt slapp man lindrigast
från påhäng.»
Nåväl, det var lagligt och således rätt; men gubben föll i
förtviflan derför att hans människokännedom blifvit så grymt gäckad,
och slutet blef, att han från bysättningshäktet flyttades - som
vansinnig - till hospitalet.
Få år derefter, men tjugufem år sedan han såg den enkla
likbåren stänga vägen vid hospitalets grindar, utbärs en liten omålad
kista från hospitalet till vestra kapellets kyrkogård. För sista gången
bars han på armarna, åter ett barn vorden, men för ett annat lif.
Obegripligt är det med detta »sammanträffande». Själf skulle
lilla konditorn sagt om en dylik händelse, att den måste ha
»naturliga» orsaker, och rätt så, om man blott erkänner, att naturen går
längre på djup och i höjd, än våra små alnmått förmå mäta. Hvar
börjar naturen,, sägen I det, som veten allt, och hvar slutar den?
Först sedan vi veta gränserna, kunna vi säga, om något övernaturligt
finnes eller icke.
Händelsen är sann; den är ett barndomsminne.
Det finnes en Nemesis divina. Linné trodde på en sådan.
Åter ha många år förgått, då jag en gång besökte den vackra
staden -vid Vetterns strand och gick i allén vid öster. I grannskapet
låg fattighuset. Jag såg en trasig figur vackla utför trappan, jag
tyckte mig igenkänna honom. Det var den »snälla systersonen», han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
