Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petter Hallqvist och Spader dam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
»Jo, det är just skönt detta», mumlade von M, som hade mindre
föreställning om mitt inflytande på stället. Men snart kom beviset
på min rnakt.
Gästgifvarens egen son, en ljusets ämnessven i närmaste
trivialskola, kom upp, bockade sig och bad »herrarne» vara så goda och
komma upp, medan rummet blef varmt. Min seger var fullständig,
mitt inflytande betryggadt - och jag tackade.
»Nu blir det att packa upp; ty der är främmande.» Vi klädde
oss under något så när lika omständigheter som en scenisk konstnär
i klädlogen vid en landsortsteater, och dessutom voro kläderna just
icke uppvärmda eller riktigt fria från en viss däfvenhet.
Slutligen kom pigan med lyktan, och vi tågade åstad öfver vägen,
som vi ej kunnat beträda, om ej gamle Per, hållkarlen, för gammal
bekantskaps skull lagt några bräder deröfver.
Der uppe strålade allt af ljus, och när vi inträdde, måste vi
erkänna, att pigan haft rätt, då hon sagt, att huset var »pinfullt» af
främmande. Den vänliga värdinnan välkomnade oss, och vi befunno
oss nu i det der paradiset - varmt, skönt, och voro till på köpet
ett par honoratiores, som ganska väl förde oss an, särdeles som vi,
med undantag af sonen, skolgossen och några fäder, voro de enda
kavaljererna i hela samlingen, som var synnerligen rik på flickor af
alla åldrar.
Herrarne från Lund voro snart bekanta med så väl fruarna som
deras många döttrar, systrar, kusiner och half kusiner. Man sprakade,
man drack ett och annat glas fin punsch, man gjorde lekar, satt på
understol, friade på narri och dansade domaredansen, men glädjen
ville oaktadt detta ej stå högt i tak; och hade vi kommit dit, derom
öfverenskommo von M. och jag,, så skulle de ha roligt och minnas
oss med välvilja. Men här skulle dansas riktigt, sade vi.
»Dansas - inte kan man dansa, då det inte finns musik.»
»Musik? Snälla frun - kan jag få skicka en piga upp i vårt
rum. - Gustaf (n. b. sonen) kan ju följa med och hemta något,»
Ynglingen skyndade ut, och inom en liten stund inbars min gitarr
och von M:s flöjt - bägge i sina respektive fodral.
Jag minns mig sällan ha sett en så ren barnafröjd som den, som
nu spelade öfver de unga flickornas ansigten. De voro från landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
