Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petter Hallqvist och Spader dam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETTER HALLQVIST OCH SPADER DAM. 107
alla - icke vana vid publika nöjen - icke uttröttade af musik,
spektakler och baler; de voro friska, raska flickungar, som der hemma
hulpo mamma i hushållet och som själfva väft sina praktklädningar
och efter många böner fått de der schaletterna och dessa skärpband,
som utgjorde det enda glitter de egde, men kinderna buro hälsans
purpur, och lapparne smålogo, och de skälmska ögonen betraktade så
tacksamt herrarne från Lund, särdeles som frun i huset, när pigan
nämnde oss, omtalat, att de voro trefliga och glada herrar.
Vännen von M. blåste flöjt ganska bra och kunde en hel hop
dansmusik, och jag ackompanjerade efter gehör - och så öppnades
balen.
Flickorna delade sig i två partier - det ena var herrar och
bockade sig - det andra var flickor och nego. Och så drog von M.
till med en vals, som satte ben under dem alla; det blef en fart i
salen, så att punschbordet måste utflyttas och orkestern snart fann
nödvändigheten af att freda sig och sina instrument. Man förflyttade
sig väl i en dörröppning, men då hördes vi ej tillräckligt, och slutet
blef, att ett stort slagbord sattes i nästa rum vid dörren, två stolar på
bordet och de bägge snälla herrarne från Lund på stolarna.
När man med så litet som att sitta på ett bord och raspa på
en gitarr eller blåsa på en flöjt, kan glädja en tjugu människor,
barn eller just i öfvergången från barn till ungmor, så gör man det
gerna; men snart skulle det dukas i salen - musiken tystnade, och
så lektes jullekar, till dess vi inbjödos att få mat, hvilket för oss
resande artister var oändeligen välkommet.
På hela anrättningen sågs, att de främmande (med undantag af
oss) voro väntade. Den gifmilda värdinnan hade öfverträffat sig själf
i rätternas mängd och bastanta beskaffenhet. Helstekt skinka sattes
fram för oss, sona hela terminen lefvat på pepparrotskött eller torsk,
och vi kommo således i ett efterlängtadt tillfälle att äfven glädja
värdinnan, som, oaktadt ganska stora anspråk i den vägen, omöjligen
kunde undgå att finna sig smickrad af vår aptit. Under tiden hörde
vi bakom och omkring oss halfva hviskningar om dans på maten;
men ingen vågade framställa frågan. Men vi hade hört dessa
half-qväfda önskningar från alltför många purprade läppar för att ej själfva
föreslå fortsättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
