Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges fängelser 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skenbar; sedan det nya cellsystemet alltmera utbredde sig, blef den
åter lika nödvändig som möjlig. Man kunde numera, om man ville, verkligen
hindra vaktmästerskan att »hitta» en tolfskilling och vatten- och
bröd-fången att »hitta» en sill — eller »stjäla» den. Man kunde
hindra, att han ej upplöste bouillon de poche i sitt rakvatten o. s. v.
Det gick ej alltid så regelrätt till i de gamla gemensamhetsfängelserna,
hvilkas murar kunna vittna om godtyckligt våld och lika
godtycklig släpphändthet och om den plantskola för brott, staten inom
dem med dryga kostnader underhöll.
Nu var tiden inne att göra ett slut på de ännu qvarvarande
missbruken, och kung Oskar kände ganska väl sin man, då han
uppdrog detta åt Gabriel Emil v. Troil. Ingen passade till banbrytare
bättre än just han, ingen fruktade mindre klandret och leddes mindre
af det fjäskande nitet än Troil, som själf uppgjorde sin plan och
konseqvent genomförde den. Möjligen hade detta kunnat ske med
mera smidighet, än en så stålsatt karaktär egde att disponera, men
svårligen ändå utan allvarsamma konflikter mellan det gamla och
representanterna för det nya. Man värderar i allmänhet medgörligheten
som ett slags dygd, emedan den på sätt och vis låter alla få rätt —
och bedrar alla; men denna sorts medgörlighetens förträfflighet var just
den Troil saknade.
Som chef i fångvårdsstyrelsen var det hans pligt att inom
densamma samla hela kraften af en centralstyrelse och att tillse, att den
fångne eller brottslige behandlades efter lagliga former och rättvist.
Detta var då en nästan ny idé och är det till en del ännu.
Så snart en person häktas, får han opinionen emot sig, och samma
folk, som upphäfver jämmerrop öfver hvarje litet godtycke emot den
frie medborgaren, tycker, att godtycke kan gå an emot den fångne
blott derför, att han är fånge och bryr sig ej det allraminsta om,
att en sådan ej får någon upprättelse, om det bevisas, att han
har varit i fängelse alldeles oskyldigt. Den allmänna moralen är
ännu ganska slapp i detta afseende, den allmänna rättskänslan
slumrar in, så snart fängelsets portar sluta sig för den olycklige.
Det är klart, att under sådana allmänna vilkor man å en annan
sida måste gå till en alldeles motsatt öfverdrift och utgjuta sitt
filantropiska pjunk i tid och otid och — med glömska af hvad de icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
