Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges fängelser 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brottsliga behöfva för att ej bli det — vända hela sin uppmärksamhet
på dem, som redan äro det, och göra dem, som förtjena straff, till
föremål för medlidande och barmhertighetsfraser — alldeles öfverflödiga
och skadliga, när den fångne åtnjuter rättvisa — det enda han
eger rätt att fordra af det samhälle, mot hvilket han brutit.
Den, som nu som Troil stod och måste stå midt emellan bägge
dessa öfverdrifter, kunde ej undgå att utmålas som en besynnerlig
blandning af en kall despot och en hjärtnupen barmhertighetsbroder.
Han var, om man så vill, despot — men då var det också sig
själf han behandlade mest despotiskt; ty han fordrade af sina
underlydande på långt när ej så mycket som af sig själf. Vi skulle
verkligen vara lyckliga, om vi egde många despoter af det slaget, i stället
för beskedlighetsgörare, som, slappa mot sig själfva, äro slappa äfven
mot alla andra.
Denna stränghet mot sig själf gaf åt hans yttre en stämpel af
sträfhet och tillbakadragenhet, som få gjorde sig möda och ännu färre
lyckades att genombryta. Men inom detta skal, som ej visade hvad
han var, utan blott hvad han ville vara, klappade ett hjärta varmt för allt
sant framåtskridande och en i botten ödmjuk ande, som kände på sig,
att han måste kämpa för att segra och som ej tillskref sig något, om
ej allt skedde af ren vilja och fast öfvertygelse.
Denna öfvertygelse grundade sig aldrig på ett blott tycke. Han
yttrade aldrig en sådan, förrän han väl pröfvat och genomtänkt sitt
ämne och liksom gifvit denna öfvertygelse en inre fasthet, då först
uttalade han den bestämdt och utan några biafsigter eller några
försök att blott delvis framställa den och; andra till behag, delvis
förtiga den.
Detta var hans förtjenst, men också hans fel; ty han hade ofta
kunnat genomdrifva sin åsigt, om han ej gått alldeles så rakt på målet,
om han velat, om ock för några ögonblick, lemna en skenbar eftergift.
Men detta tillät icke hans samvete, och således är dervid intet att
anmärka, om icke att annat folk har böjligare samvete än han. Det
var denna hans egenhet, som gjorde, att man aldrig kunde spåra, att
klander eller beröm verkade på honom. Att spela smickrare hos
honom var ett lönlöst göra; att nedsätta honom rörde honom lika litet.
Endast i det fall han tyckte sig finna, att man ville dra honom bakom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
